God Jul

Vinter!

nön kom så att det nästan brakade om det. Det har snöat, och snöat...och snöat. Jag brukar egentligen inte gilla kyla och snö, men denna vinter har jag blivit mysig i hjärtat när jag tittat på den fina snön. Det är så fluffigt och idylliskt, som på ett julkort... Kanske beror det också på att det inte vart så här vitt och fint de senaste jularna.
I fredags var det -12 grader och jag höll på att förfrysa fingrarna på vägen hem. Men trots det knarrade jag fram i snön jag och var glad och tittade på varje glittrande kvist. Sedan blev det julstädning och klapprim hemma den kvällen.

Och idag var det sista dagen på jobbet innan jul. Det var lite nervöst om jag skulle få vara ledig i mellandagarna som jag planerat. Jag skrev upp det på semesterlistan på kylskåpet för en månad sen, givetvis är det ingen som har koll ändå. I o m att projektledaren byter jobb och vi ännu inte har en ny, och att den andra produktionsledaren rymt till Thailand i en månad, så är det en del som ligger på mig. Men tillslut, efter dagens mailande verkade det som, kanske, att jag faktiskt kan vara ledig till 7 jan som jag vill... peppar peppar.
Jag är så ohyggligt trött, jag har klarat av jobbet med min allra sista energi, resten av tiden har jag vart en virrande äggzombie. Bland annat skulle jag göra en julklapp till min morfar, jag köpte en väggkalender utan bilder, skrev ut 12 foton på jobbet och klistrade in dem. När allt var klart och jag kommit hem satt jag och tittade på den och efter ett tag gick det upp för mig att det stod... 2009 på den! GAH! F*CK! Vafan? Efter några minuters uppgivenhet, ringde jag till butiken och mannen i luren förstod inte hur de ens kunde haft kvar dem i butiken, det förstod inte jag heller. Men att jag skulle komma förbi och byta den. Kul, byta klappar på julafton. Att jag sen inte hinner skriva ut och klistra in nya bilder är ju en annan femma. Fan.
Nu ska jag vila hela julen, ligga och se på film i mysbyxor och äta clementiner och lax (inte samtidigt givetvis). Sedan, när jag förhoppningsvis får lite energi är det tänkt att jag ska ta tag i all dom där grejerna som ligger hemma och väntar på att bli gjorda... Sy, göra smycken, rensa på datorn osv. But - who am I kidding?

Prinsessan med ärtan i skon

u har jag äntligen köpt ett par vinterstövlar :) Nu är jag redo för slask och snö... kom kom.

Jag har väl knappast brist på skor, kängor och stövlar, är numer så många att det nästan inte får plats i garderoberna... Men jag har problemfötter. Månget par skor har jag glatt struttat runt med i butiken och tänkt "åh vad bra, nu har jag hittat ett par sköna och snygga skor". Kanske har jag t o m gått runt rätt nöjd i dem ute också, men så efter ett tag, är det något - nästan olokaliserbart - som klämmer och skaver. Antingen har jag jättekänsliga cepefötter eller så kanske jag bara är för bekväm. Kanske de flesta går runt med mer eller mindre skavande skor utan att gnälla? Att de Sköna Skorna endast är en utopi?

Det är nog lite både och. En del skiter i om det skaver bara det är snyggt.

Men så finns ju de där som bara har det som är bekvämt och inte ens tänker på hur saker ser ut... Hippies med flanellbyxor och Birkenstock typ...

Jag har ju ändå några skor jag tycker är bekväma, oftast använder jag dem så mycket att de går sönder tillslut. Förra året köpte jag ett par vinterstövlar som kändes sådär perfekt sköna och gosiga, rätt snygga var de också. Men efter ett par veckor var det nåt veck på stöveln som tryckte lite på någon punkt under min fotknöl och en förlamande smärta gick som en elstöt ut från foten för varje steg. Jag haltade hem från tunnelbanan. Funderade nästa på att ta av mig stöveln och gå i strumpan i snöslasket... Jag försökte vaddera med bomull men inget hjälpte.

Så i år har jag delvis hankat mig fram med mina söndriga kängor från 90-talet. Har penslat svart nagellack i sprickorna och putsat upp dem med svart skokräm. Men jag har letat över hela stan efter ett par stövlar som inte skaver eller har potential att skava. Vilket resulterade i ungefär 2 olika skor av ca 30-40 st provade... Det var mocca eller Ecco...

Så det bidde Ecco.

Håll tummarna för mig. (Eller stortårna...)

Tickande bomber

olk är lite läskiga, de är så oförutsägbara. Vi är omgivna av främmande människor, ute på gatan, tunnelbanan, på krogen. Vi är även omgivna av människor vi känner ytligt som vi egentligen inte vet så mycket om, men alltid hälsar på och pratar om ytliga saker med. De flesta människor är relativt goda och bra människor, men här och var döljs det massa tickande bomber. Som inslagna paket går de runt i neutral förklädnad och exploderar när man minst anar det.

I lördags natt råkade min kära J på ett par läskigt grälsjuka vakter i tunnelbanan i Slussen när han skulle åka hem. J:s SL kort hade tydligen avmagnetiserats så han kom inte genom spärren. Enligt SL som han pratade med dagen efter ska man kunna få åka ändå, speciellt om man måste komma hem mitt i natten... Men då kom det fram två så kallade vakter och avbröt J:s försök. De var helt tydligt bara ute efter bråk. De använde övervåld som visade sig i blåmärken dagen efter. De försökte både ta ifrån J hans kort och telefon när han sa att han skulle ringa polisen. De anklagade honom för att försöka ha slagit dem fast han inte gjorde några sådana försök, och tyckte att de skulle ta konflikten bort till deras rum. Jo, tjena. Så att ni kan få misshandla honom utan andra vittnen än vakterna själva som backar upp varandras historia.

Vakter är ju de som som ska få oss att känna oss trygga om nätterna, men man har hört allt för många berättelser om övervåld av vakter som mest verkar ha tagit yrket för att ha en ursäkt att få misshandla folk och känna makt. Antagligen är det folk som själv blivit misshandlade och nedtryckta. Men istället för att ta tag i sina problem och skaffa sig ett liv man mår bra av, hämnas de bara på andra oskyldiga människor. Myten om att vakter bara är sånna killar som inte blev insläppta på polisskolan för att de var för labila, är tyvärr i många (ska inte säga alla, absolut inte) fall stämma.

En av vakterna från i lördags var väldigt finnig, vilket kan bero på t ex anabola. Enligt nyheterna i morse är det minst 10 000 unga män i Sverige som dopat sig i år... Labila människor är läskiga, desto mer när de tar droger som förstärker aggressiviteten och stänger av sympatin. Folk som begår brott, rån och gängmisshandel, tar ofta droger medvetet bara för att våga... Det är otroligt sorgligt, att människan har etiska spärrar som hindrar oss att handla illa, men vi tar dessa droger för att trycka ner den godheten och medmänskligheten....

Hi Tech

in familj, dvs min kära mor och morfar, är inte så up-to-date när det gäller utveckling. Det är ju så med vissa äldre, men inte alla givetvis. Finns flera 60 åringar som Facebookar, läser bloggar och har en moderiktig paljettblus (fast paljetter tenderar att inte se så moderiktiga ut på en 60-åring som på en 20-åring hur de än försöker...).

Min mamma använder givetvis datorer, hon använde dem långt före mig i sitt jobb, när de var DOS-baserade och jag fortfarande lekte med My Little Pony. Men utvecklingen har ju gått långt sedan 80-talet. Nu håller hon sig på lägsta nivå nödvändigt. Tills förra året hade hon en dator hemma som jag tror var från 1995 med en skärm mindre än ett A4 ark. Som naturligtvis inte kunde anslutas till internet pga alldeles för låg prestanda. Förra året fick hon en nyare begagnad dator av mig där hon kunde ansluta USB och surfa på nätet osv (helt enkelt en normal dator). Denna nya till stor del okända värld leder till panik för henne emellanåt. HJÄLP HUR GÖR JAG KAN DET VARA VIRUS?

Min morfar är 89 år och har varken dator eller mobiltelefon. Han använder en gammal skrivmaskin för brevskrivning. Det skulle eg vara rätt bra om han hade en mobiltelefon så det gick att få tag på honom överallt. Då slapp man tex oroa sig att han ramlat ner för nån trappa igen eller så.
Han har köpt mobiltelefon, flera gånger. Men så använder han dem aldrig sen. De ligger avstängda i någon låda bara.
Här om veckan bad han mig köpa tändstickor. Jag köpte ett par små braständare istället. Nästa gång jag kom dit konstaterade både mamma och morfar hur otroligt prakiskt det var och undrade om det var nån ny grej?
Lite gulligt faktiskt.

Knäpp rocken tomten

Julens smaklösaste annons (ur dagens Metro):

Vem vill ha hem en blottartomte och står i dörren med öppen rock och väser "har ni några snälla barn...?" :P

Stick!

ecember... julemånad. Har vart lite svårt att greppa tiden, men det har kanske även berott på det milda vädret. I morse var det dock frost och kyligt. Jag gillar verkligen inte kyla men det kändes lite mer rätt för att vara december. Jag har även börjat planera julklapparna och inhandlade den första igår.

I måndags tog jag influensavaccin, en i varje arm för svininfluensa och den vanliga årliga flunsan. Det var bara på ren känsla jag ringde och kollade med läkarmottagningen vid jobbet, och de hade just fått in vaccinet och folk trängdes och köade i väntrummet. Det skulle ta slut redan idag spådde de... Jag har vart lite nervös att ta det då man varnat för att folk blivit sjuka som bieffekt... men värre att riskera att behöva läggas in med konstgjord lunga på sjukhus av svininfluensa. Det gick bra, ingen av oss på jobbet mådde dåligt av sprutorna. Jag är bara öm i armarna av sticken som gör det lite knepigt att sova på sidan.

Igår var det kattens tur att vaccineras, inte mot influensa, men mot kattsnuva och kattpest. Man värnar ju om de små liven. Inte för att hon förstod det när hon sårat tittade ut på mig från buren och undrade varför jag ville göra så mot henne...

Jag kånkade henne pustande och flåsande till bussen, det är inte lätt ska jag säga. Tung är hon! Hos veterinären sa jag lite förläget att hon nog var lite tjock... och undrade om vi kunde väga henne. 7,5 kg vägde den lilla bollen! Så nu ska hon få bantningsfoder. Idealvikten för den lilla katt-damen är 5 kg. Jag känner mig som en sån där karriärsmamma som är hemma för lite och ger för mycket godis till mitt barn för att stilla mitt dåliga samvete.... :P