
går gick jag förbi Onoff och tittade på fina små Netbooks och såg bl a en röd Acer med 11" skärm. Jag blev otroligt sugen på att skaffa en och har kollat runt på nätet vad det finns för modeller, priser osv. Var förbi där idag igen och dregglade (men blev sur på deras dåliga service, knappt en kotte i butiken som hjälper till, man måste jaga efter dem och vänta i evigheter. Onoff förlorade minst en kund på det...).

Men så tänkte jag efter lite... NÄR behöver jag egentligen en bärbar dator? Hemma har jag ju den stationära, 1,5 m från sängen. På jobbet har jag egen dator. Så jag kom fram till att jag egentligen mest villa ha den bara för att ha den. :P Det kan hända att jag köper en till sommaren om man ska vara ute på landet och sånt (jojo ligga i hammocken med fågelkvitter och skriva på facebook, vilken idyll...).
Så dagens trån-objekt är ett Nintendo Wii. Jag har aldrig vart en TV-spels människa, men det verkar så kul att kunna "röra sig" i spelen. Det är en utmärkt ursäkt att köpa det med förevändningen att jag kommer röra på mig mer när jag spelar Wii än ligger i sängen. Att det hade en del att göra med att jag spelade fåniga kanin-spelet Rabbids i lördags och satt och råflinade hela tiden behöver jag inte låtsas om... :P
Så det lutar åt att jag kommer köra en impuls grej och köpa mig ett TV-spel för första gången. Men varför inte? Det kostar 2000 kr och det har jag ju faktiskt råd med. När jag var yngre fanns det inte i min värld att köpa såna saker. Det var ett livs investering när jag köpte min dator för ett antal år sen, inte tala om min platt-TV som dessutom var begagnad och billig. Skulle JAG lägga ut 7000 kr för en PRYL? Men jag älskar ju prylar. Och jag har kommit på att jag har ju faktiskt råd... Kanske inte med de värsta grejerna men "normala" leksaker....
Jag satt igår med en vän i det dunkla ljuset på Vampire Lounge och vi diskuterade just att man börjar förlora respekten för pengar ju längre man haft en fast lön, dessutom när man jobbar med företagets pengar och gör överföringar med hundratusentals, ja miljontals kronor utan att rycka på axlarna. Självklart är det ju lite annorlunda med de antal tusen man tjänar varje månad på sitt slit. Jag har fortfarande en del hämningar (vilket är bra givetvis), men när man var yngre snålade man med varenda hundring och såg på alla nya tekniska prylar som en utopi. Nu tänker man "Äh, det är ju bara 200 kr för tröjan, det är ju halva priset!" eller som nu: "Äh det är ju bara 2000 kr för en leksak - skitbilligt ju" :)