No pain no game

å tal om högklackat som jag skrev om i förrförra inlägget, så hörde jag en riktigt knasig grej på programmet "Danska Hollywoodfruar" - att det finns kvinnor i Hollywood som injecerar Botox i fötterna, eftersom Botox är ett nervgift och tar bort känseln en del så att de ska kunna gå i höga klackar på röda mattan utan att känna smärtan... :P

Aha!

--> Läs mer om lite mysiga skador man kan få av högklackat.

Mindre bra tajming

ensionärer. Dessa människor som har all tid i världen (ja kanske inte att leva, ehm, men under dagarna...), varför måste de välja att handla just under lunchtid när stressade jobbande människor som jag försöker att hinna handla lunchmat och diverse saker?

De hade kunnat handla klockan 10... eller varför inte klockan 13... men nej, Beata 85 år ska handla mat och fikabröd precis mellan kl 12-13 när jag hoppas på att kön i mataffären ska gå fort och smidigt så att jag kanske hinner äta maten också. Men givetvis behöver Beata hjälp att packa, hjälp att hitta mynten i sin börs osv. Jag har givetvis inget emot gamla människor generellt... men de har som sagt tid hela dagen. Är det kanske så att de är så ensamma och uttråkade att de går ut just då med ursäkten att köpa ett paket dammsugare och en SE&HÖR - bara för att få trängas med folk lite? Stå i 7 meter kö på Lindex för att köpa ett par sockor och konversera med kassörskan utan att höra de trampande fötterna bakom. Men man får ju liksom inte bli sur, för de är ju gamla, och de kan inte rå för att de är långsamma.

Those sneaky bastards! ;P

Klackar - konsten att gå i eller bita ihop i?

ag gillar skor, som många andra tjejer. Och jag köper rätt många par (2 till priset av 3 på Skopunkten - tjohej, vilken deal..!), men det blir titt som tätt skor jag vill använda men inte använder ändå... Som klackskor, jag menar pumps och liknande, små finskor alltså. Jag är ingen klackis-tjej, även om jag vill vara det. För det finns ju så mycket fina klackskor. Men de är små och oprasktiska, och jag är så bekväm. Jag har försökt, tro mig, men kvällen slutar med att jag sitter i nåt hörn och nästan gråter av smärta... Jag går ju och dansar mycket. Visst har jag haft finskor med mindre klack vid vissa tillfällen och överlevt, men jag har iaf insett att jag inte klarar av styltor över 5 cm, vare sig det gäller pumps eller boots etc. Det är trist, för de flesta fina skor som finns att köpa har klackar på 7-10 cm! Vem går i dessa skor och hur gör de??? (kan de verkligen gå i dem eller bara står de ut med smärtan bättre...?) Jag är avundsjuk på er som kan, för jag vill också kunna köpa fina skor. Varför görs de med så inhumant höga klackar? Måste man lida pin för att vara fin?

Här är ett självplågeri-galleri över fina skor jag aldrig kommer kunna klara gå i:

SNYFT!

SNYFT SNYFT... vill också!

Morgonstund

nälltanten ska ta upp ett irritationsmoment i lokaltrafiken, speciellt på morgonen.

Att folk väljer att duscha i parfym istället för vatten. Det är extremt jobbigt för de med känslig nos som jag, för att inte tänka på parfymallergikerna, när man trängs ihop med folk som drällt parfym eller rakvatten över sig. Nyvaken sårbar som en liten rosenknopp (....) sitter jag och gömmer huvudet i en tidning med rinnande och kliande nos av den stickande parfymlukten. Lite respekt för andra tack. Om man är för lat för att duscha kan man väl vaska sig lite under armarna och rolla på lite deo bara....? Om du är en av dem som tycker att det är en skitsmart idé att hälla massa parfym över dig på morgonen så att det räcker hela dagen och kanske nästa, snälla tänk på dina medmänniskor. We do not like!

För att tala om en annan morgonföreteelse: morgonträning, så lärde jag mig något intressant av en dokumentär om människans biologiska klocka igår på Kunskapstkanalen. Att den bästa tiden för träning är som jag brukar, ca 18-19 på kvällen, och INTE under de 3 första timmarna efter att man vaknat... Kroppen är lite ömtålig efter man vaknat, och för de med högt blodtryck och risk för hjärtproblem kan det vara direkt farligt att anstränga sig på morgonen. Jag har aldrig förstått mig på de hurtbullar som ens orkar träna på morgonen, själv är jag helt energilös och får hjärtklappning av att gå upp för rulltrappan så snart efter jag vaknat. Men nu kan jag med gott samvete ÅKA hela rulltrappan på morgonen och spara hurtigheterna till eftermiddagen :)

Tillbaka igen

THE BLOG har haft sommaruppehåll, som ni kanske noterat.

Jag har haft semester i hela 5 veckor, men nu är det tillbaka till den hårda, karga verkligheten.......

Mesta delen av ledigheten tillbringades här hemma i Stockholm och på landet i Tyresö. Har tagit det lugnt, badat, promenerat, gjort smycken, funderat på livet blaha blaha...... Innan hade jag stora förhoppningar att hinna att göra alla de där sakerna man inte hinner eller orkar göra när man jobbar, att genomföra alla de projekt jag planerat i huvudet: sy grejer, göra mina smycken, lägga upp bilderna på hemsidan, tvätta fönster, göra utflykter, måla tavlor med mera. Givetvis var det nog max 1/3 av allt det där jag orkade genomföra tillslut. Tröttheten höll i sig. Men jag är rätt nöjd ändå. Jag såg t ex Skinny Puppy på Debaser. Det var kul.

Den 12 augusti flög jag till Holland för Summer Darkness festival. Bodde hos Theresa i Amsterdam och vi pendlade till Utrecht. Det var en väldigt vacker stad med fina hus, kanal, domkyrka och överallt gick det runt massa gothiska svartklädda människor på gatorna. Vi såg Clan of Xymox, Project Pitchfork, Faith and the Muse, And One mm. Det var lite utmattande att behöva åka så mycket, speciellt hem mitt i natten i 2 timmar! Men jag blev förälskad i stadsfestivaler så jag har nu även bokat mitt boende till mitt första Wave Gothic Treffen 2011! Yay! (tydligen måste man vara ute i god tid så då är jag det).

Nu sitter jag på jobbet igen. Har arbetat mig genom alla högar som låg på mitt bord när jag kom tillbaka. Har köpt nya boots till hösten. Frostat av mitt igenisade frysfack. Ämnar börja träna idag igen.... Livet på en pinne...