örutom halsont och snuva har jag även fått en släng av batman-feber hemma i sängen. Efter Batman Live -showen insåg jag att filmerna nog var bättre ändå. Så nu har jag sett mig igenom 90-talets Batmanfilmer igen.
Batman, 1989: i fantastiska Tim Burtons regi med Michael Keaton som Batman och Jack Nicholson som passar som hand i handsken för rollen som Jokern (lika väl som Heath Ledger gjorde sin tolkning i Nolans mer "verklighets-action-version"). Det är gotiskt, knäppt och härligt.
Batman Returns, 1992: en av de filmerna som formade mig kan man säga. - Jag vet inte hur många gånger jag sett den och kunde Catwomans alla repliker utantill (jag tjatade t.o.m. till mig ett par lackstövlar av min mamma som jag använde i smyg med min rep-piska där hemma, på ett inte så sexuellt sätt som det kan låta idag...). Till skillnad mot den fjantiga Vicki Vale (Kim Basinger) från förra filmen var Selina en tjej med stark personlighet (om något labil...). Alla karaktärer är bra, Christopher Walken är bra i de mesta han gör, och Danny DeVito är Pingvinen. Det skadar ju inte heller med Danny Elfmans underbara musik, och en Siouxie and the Banshees låt...
Batman Forever, 1995: En besvikelse, jag förstår inte att Tim Burton kan stå bakom denna slapstick fars med Jim Carrey. Men det är Joel Schumacher som skött regin och som pajjat den. Jag har dessutom svårt för Val Kilmer som Batman, kanske är det för att jag växt upp med Michael Keaton i rollen, men Keaton kändes mer sympatisk och äkta.
Batman & Robin, 1997: Schumachers misshandel fortsätter, men jag kan inte låta bli att titta. Det är ju Batman, och Poison Ivy... Det är hatkärlek. En ny person i rollen som Batman, George Clooney av alla människor. De tänkte nog: han är het just nu, honom tar vi. Den mystiske mörka hämnaren talar med bred amerikanska och snubblar med i den pinsamma slapstick-komiken. Samma sak tänkte de nog när de besatte rollen som Batgirl med... Alicia Silverstone (som var i ropet då)... De kunde ha hittat en cool tjej med personlighet men så valde de Alicia som endast passade i en roll: som korkad tonåring i Clueless.
Jag blev så inspirerad att jag köpte en röd peruk på nätet till en Poison Ivy outfit, tyvärr hinner jag inte ha det till denna Halloween, men jag tar varje tillfälle jag får att klä upp mig ;-). Jag tycker att jag och Johnny skulle ha en Superheroes and Villans fest. Vi får väl se, om vi lyckas samla ihop tillräckligt många nördar i vår vänskapskrets...
Nu ska jag fortsätta med att se om de nyaste Batman filmerna, i Christopher Nolans regi. Jag gillar båda tolkningarna. Både Burtons mer fantasifulla och serietidningsaktika filmer, och Nolans mer reella tolkning. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att se hur Catwoman tolkas i nästa film, av Anne Hathaway otippat nog. Tjejen som ofta spelat i romantiska komedier. Men nyligen såg jag filmen "Rachels getting married" som man skulle kunna tro var ännu en romantisk komedi... men där jag för första gången såg Anne i en mörkare mer seriös roll som systern med drogproblem.
Ikväll såg jag och bioklubbens andra medlem Johnny, "Immortals", och den var värd att se i 3D. Snygga effekter. Huvudpersonen var den starke hjälten Theseus som i legenden brottades med minotauren, vilket i denna film framställdes på ett alternativt sätt. Det som var lite trist var att det inte fanns så många starka kvinnliga karaktärer. The leading lady, oraklet var en såndär tjej som bara var "snygg" men utan större personlighet eller styrka. Även Athena såg mest blond, söt och bräcklig ut även om hennes karaktär förstärktes av action. Övrigt: roliga hattar (de som sett filmen vet vad jag menar...)
(ja den tjocka lilla bebisen är jag...)
Idag är det All helgona afton. De som inte gillar den "nya" traditionen med Halloween i Sverige påstår att det är något skilt från All Helgona. Men namnet "Halloween" kommer från det anglosaxiska "All Hallow's Eve" - som just betyder Alla helgons afton. Alla helgons dag firas enligt kristna kyrkans tradition den 1 november. Halloween firas 31:a okober, vilket är ju kvällen innan och därmed samma som All helgona afton... Hur vi firar är givetvis annorlunda från land till land. Men vi är ju mångkulturella idag. Att klä ut sig till onda andar och ha pumpor kommer ju ursprunligen från det skottska firandet av höstens skörd. Att det blivit väldigt kommersiellt är inte så konstigt, mycket i vårt samhälle är kommersiellt idag. För oss som gillar att klä ut oss är det ju en fantastisk tradition.
Batman, 1989: i fantastiska Tim Burtons regi med Michael Keaton som Batman och Jack Nicholson som passar som hand i handsken för rollen som Jokern (lika väl som Heath Ledger gjorde sin tolkning i Nolans mer "verklighets-action-version"). Det är gotiskt, knäppt och härligt.
Batman & Robin, 1997: Schumachers misshandel fortsätter, men jag kan inte låta bli att titta. Det är ju Batman, och Poison Ivy... Det är hatkärlek. En ny person i rollen som Batman, George Clooney av alla människor. De tänkte nog: han är het just nu, honom tar vi. Den mystiske mörka hämnaren talar med bred amerikanska och snubblar med i den pinsamma slapstick-komiken. Samma sak tänkte de nog när de besatte rollen som Batgirl med... Alicia Silverstone (som var i ropet då)... De kunde ha hittat en cool tjej med personlighet men så valde de Alicia som endast passade i en roll: som korkad tonåring i Clueless.
