Julen lackar närmre, samma overklighetskänsla som vanligt på "äldre dar"... Kanske för att julen inte är samma sak som när man var liten. Adventskalender, äkta julgran och att inte kunna somna kvällen innan pga spänningen inför klapparna. Nu mer är det bara jobb, jobb, jobb – och så hoppsan – så var det "julafton" och sen blir det som vanligt igen. Fast med en ledighet som jag behöver så väl. Småsnörvlig och trött så jag vill skrika går jag motvilligt upp om morgnarna just nu.
I natt drömde jag att jag åkt på semester i Finland, och så kom jag på att jag glömt att fixa kattvakt åt Busa, ingen som hade nycklar dit, oh the horror. Panikartat planerade jag för att ta mig till färjan och åka hem så fort det gick. Vaknade och gav Busa lite extra mycket mat innan jag gick.
I år blir det nya jultraditioner. Alla jular sedan jag föddes har jag firat hos morfar, men nu har även han gått bort. Vi ska fira julafton hemma hos Johnny eftersom han är julbordsexperten. Mamma som aldrig vart i Danderyd tyckte det var en spännande utflykt.
Jag har köpt alla klappar redan för ett bra tag sedan, förutom en liten till min farmor i Finland som ska få plats i ett litet vadderat kuvert. Jag satt i går kväll och försökte göra en brosch till henne, men jag var som vanligt för trött så jag tyckte det blev ett sorgligt resultat.
Idag ska jag hämta ut ett paket från England med en liten sista klapp till Johnny, och flera fina klappar till mig själv! Ihi.