Vampyrer

Dropp dropp slask. Nu töar den vita snön bort. Lite tråkigt då det är första advent i helgen och jag hade sett fram mot lite julstämning (jag är fortfarande splittrad i mina känslor för snön).

Igår var vi och såg nya vampyrfilmen Twilight. I recensioner hade jag hört att den var bra men typiskt amerikansk, de gjorde jämförelse med den svenka vampyrfilmen Låt den rätte komma in. Klart att Twilight är "amerikansk" i jämförelse med en svensk film. Svenska filmer är alltid... tja, svenska (ni vet... svårmod, tystnad, tickade klockor). Jag är ledsen men jag behöver effekter och coola vampyrer med ett romantiskt skimmer. Twilight var helt underbar och jag fick gåshud ner till tårna. Jag viskade till J "varför tar du aldrig mig på ryggen och hoppar runt mellan träden"...? Jag ser fram emot nästa film, lite otålig faktiskt. När kommer den? Om en månad? *trumma med fingrarna*

Snö

Snö snö snö
Nu kom den. Vräker ner och sveper in allt i ett luddigt täcke.
Jag är väl ingen vintermänniska. Jag hatar kylan som tvingar en att packa på sig i flera lager vilket utesluter en del favoritkläder och skor. Statiskt hår. Mössor och kapuschonger som sabbar frillan. Torr om händer och läppar. Snö som blåser i ansiktet och in i näsan. Halka och benbrott. Trafikföreningar och krockar. Snöskottning och blöta byxor.
Men i lördags var det lite mysigt ändå... Jag gick ut i det vita vykortslandskapet och andades in den friska luften som luktade nyfallen snö. Började automatiskt längta efter varm glögg och lussebullar. Trots det vägrade kroppen totalt. Den visste att detta inte var bra alls. Jag var helt deckad hela helgen. Var så trött att jag knappt orkade gå upp ur sängen. Blev jättedeppig över att jag inte orkade med mitt liv och bölade och fick sen migrän och låg och mådde illa nästa dag.
Så visst fint - men snöhelvete.

Kusin Vaccin

Idag har jag vaccinerat mig mot vinterns läskiga influensa. Jag fick det gratis genom jobbet vilket var varför jag gjorde det. Förra vintern fick jag nog influensa, det var iaf riktigt vidrigt, hade feber i en vecka och var så svag att jag knappt orkade gå på toa. Så visst vill jag slippa det, och visst vill jag inte förlora pengar på att vara sjuk. Men samtidigt täker jag lite på vårt hektiska samhälle igen där vi inte tillåts att vara sjuka. Sjuka som de flesta kan blir ibland, liksom att det kan hända saker som tex att en närstående går bort och då måste man få ta en paus. Vi är väl inte sämre människor för det? Visserligen skulle vi inte ha alla dessa mångtaliga virus och influensor om vi inte var så globaliserade. På stenåldern (nu är jag tillbaka där igen, ack denna ljuva tid då man orakad sprang omkring i djurhudar och inte brydde sig om varken klockor, plastikoperationer eller amorteringar... :P) så var man nog nästan aldrig sjuk på det sättet vi är idag, man å andra sidan blev man bara ca 40 år (ojoj J hade legat risigt till om han levde på stenåldern ;P). Så i vår konstlade värld så är det rätt bra grej det där med vaccinet iaf, en bra investering och jag rekommenderar andra att ta det också, så för ni inte heller det vidare till tex lilla mamma som inte tagit ngn spruta.

Lilla mamma fyllde för övrigt hela 60 år i lördags, dagen efter att pris Charles fyllde det samma. Åkte på ett litet stillsamt firande borta i Vårberg (där någon bränt ner puben Vitlöken - ja den heter verkligen det) och fick med mig J som var lite välvillig och kände att han vågade sig på att träffa min släkt. Det var iaf en mjukstart för det var inget stökigt kalas med många flaskor och gitarren åkte inte fram en enda gång (men morfar sjöng iaf den finska visan om att små pojkar också får kramas med vackra flickor, om de betalar fulla priset...)
Senare på kvällen vågade jag mig ut i en annan mörk förort, till Rågsved där Tess hade sin inflyttningsfest. Jag är väl inte direkt nån hundmänniska men jag hade förberett mig på att hennes hund skulle vara där. Backade dock ett steg när dörren öppnades och det flög ut TRE hundar. Ih. Men jag överlevde och de var ju rätt söta sen när de låg och sov...

Maximera dagen

Jag vet att många andra är trötta på vintern men det känns inte så. Folk säger kanske att det är trist väder, att de är lite trötta, men jag märker det inte på dem. Själv känner jag mig helt förstörd veckorna igenom. Det är en mardröm varje morgon att lämna den varma sängen och det är inte alltid lätt att hinna i tid, för klockan verkar bara springa iväg innan jag ens fått på mig strumporna. Och sen när jobbet äntligen är slut för den dagen, då borde man göra saker som att diska, tvätta, träna, betala räkningar, fika med vänner, träffa familjen, rensa på datorn, måla om möbler och tusen andra saker (flera av dem eg. rätt trevliga saker, om man nu bara hade tid att slappna av och njuta av det utan att får skuldkänslor att nåt annat lider). Jag orkar knappt laga mat sen är jag körd för resten av kvällen och ligger som limmad i sängen. Visst gör jag det där andra också, man måste ju liksom. Men jag är så trött så jag nästan kräks. Seriöst, är det inte så för er andra också? Hur kan ni verka så pigga?
Det är ju egentligen biologiskt att vara pigg när det är ljust och trött när det är mörkt. På stenåldern när man inte hade klockor gick man ju upp med solen och ned med den samma (jag var inte där men jag inbillar mig det). Så biologiskt sett borde vi bara jobba mellan 9-15 på hösten och gå i ide under vinterns mörkaste dagar. Tycker jag. Men vi pushar sönder oss själva, maximerar människors prestationer som vi vore maskiner. Lys upp våra städer och rum, låtsas att dagen är längre än den är. Jobba, jobba, jobba, köpa, fixa, städa, bygga om, styla upp, forma blaaah.
Jag vet att folk häller i sig kaffe för att vara pigga, jag tål det inte så bra. Träning är bra för hälsan men jag känner mig inte piggare generellt för det. Och efter träningen, när endorfinerna lagt sig, är jag ju mer trött än nånsin. Ifs på ett väldigt skönt "nuharjagvartduktig"-sätt men jag orkar likväl inte städa i badrummet. Jag kanske borde lägga mig tidigare, men då hinner jag ju inte heller med allt det där jag borde göra. Funkar ibland. Men så kommer de gånger när min galna granne dammsuger kl 02 på natten eller katten jamar kl 04....
Men kanske ser jag piggare ut än jag är. De flesta gånger folk lägger huvudet på sned och säger "vad trött du ser ut" är när jag är osminkad. Så det är väl bara tt lägga på en mask och låtsas som alla andra...

Trevlig helg...

Ja just det var ju som jag trodde, orkar inte skriva blogg speciellt regelbundet. Har fått ett par kommentarer om detta, shit, trodde ingen läste min blogg. Jag skriver ju bara en massa skit :)
Nåja. Veckan har gått och jag har helt enkelt kommit fram till att det händer inte så mycket spännande i mitt liv (wohoo...) så jag har inte haft nåt att skriva om.

Jag har vart på utbildning för ett nytt program/system vi ska ha på jobbet vilket innebär att jag måste lära mig på nytt hur jag ska skriva in bokföring osv. Alltid lite nervöst hur man ska hålla allt flytande när man själv knappt vet vad man gör, men det ska nog gå bra... ehe.
När jag var på utbildningen var jag borta i Hötorget och åter inne i smeten med tillgång till alla affärer som jag inte har borta på Östermalm (hallå, där finns inte ens ett HM!!). Förut när jag jobbade där gick man varje lunch i affärer, då man helt enkelt inte hade nåt annat att göra. Finns ingen park att gå i, inget vatten att glo på... Vilket ledde till att jag köpte nån grej ungefär varje lunch. Men nu när jag inte shoppar onödiga saker varje dag får jag istället för mig att jag kan "unna mig" att köpa massa onödiga saker när jag väl går i butiker, jag får liksom "passa på"... (vilka ursäkter man kan hitta på) Vilket ledde till en shoppingräd med både efterföljande lycka och ångest... Nu är jag ju inte sån som köper märkeskläder, så för samma pris nån skulle betala för ett par Acne-jeans tex, så fick jag; två spetsklänningar, en "korsett-top", 5 BH:ar, en trosa, 2 strumpbyxor och en t-shirt... Men ändå.

Jag har vart duktig och fortsatt med mitt tränande. I fredags var jag som vanligt på mitt skivstångspass efter jobbet och gick sen hem och tog det lugnt i sällskap av katt. Men trots denna sunda start på helgen vaknar jag med spänningarna av all sömnbrist i veckan på lördagen och spenderar hela dagen och kvällen som ett ynkligt kolli i sängen med huvudvärk och illamående. För att slippa ligga hemma ensam ännu en kväll försöker jag rycka upp mig, "det blir säkert bättre om jag kommer ut och får i mig lite frisk luft" tänker jag hurtigt och gör mig fin. Åkte till en kompis för att dricka lite drinkar men tillslut kan jag inte ens dricka cola utan att må illa så jag är tvungen att åka hem igen och torka bort smink och ta på mig mysbyxorna igen utan att världen fick se min glans denna helg.
ORÄTTVIST!
Men katten blev ju glad iaf.