Borta bra men hemma bäst...?

Blev ingen utgång denna helg heller... Har inte vart ute på två helger nu, men det är egentligen rätt skönt. Har inte vart så sugen på fylla och stök ändå. För en del kanske det inte är så anmärkningsvärt, de går inte ut mer än så, men det har blivit nån slags vana för mig att gå ut på helgerna. För att alla andra går ut, för att slippa vara ensam, få träffa sina vänner. Lite synd att man måste gå ut jämt för att ses. Önskar att man kunde ha fler middagar, spelkvällar osv. Men det är ofta så svårt att hitta en "lucka" i folks fullspäckade scheman, och bokar man upp veckor i förväg känns det som så stor grej. Jag vill ju bara ha lite spontant, mysigt umgänge...
Jag hade egentligen tänkt att gå ut i lördags. Just för att få umgås lite, inte sitta hemma ensam en kväll till. Jag åkte till IKEA på dagen med ett tryck i huvudet. Det är allt för ofta jag vaknar upp med spänningar i huvudet på lördagar. Trots att jag inte vart ute och druckit på fredagen. Det är som all sömn jag förlorat under veckan packar in sig i huvudet och inte får plats...
Då hjälper det inte att trängas på IKEA en lönelördag (tänkte inte på det) och ensam baxa runt på paket med bokhylla och diverse prylar. Det hjälper inte heller när man kommer hem och trots huvudvärken otåligt börjar skruva ihop bokhyllan och banka. Tillslut höll jag på att kräkas av huvudont så jag fick ge upp. Och efter vila, ipren, vatten, salt, ligga med huvudet nedåt och ta en dusch så blev det bättre. Men delvis kände jag mig fortfarande omtumlad och måttligt upplagd för krogstök, och delvis var jag ivrig att fortsätta med mitt bokhyllebyggande och ommöblerande och omorganiserande. Ännu en lugn och nyttig helg alltså. Inte så pjåkigt.

Status Quo

Nä men så fasligt spännande är det egentligen inte... mitt liv... Men ändå, man gläds åt små saker som att Kolingsborg är up and running och att det snart är ett riktigt Tech Noir igen (tjoho). Och att jag skaffat högtalare till datorn på jobbet så att jag kan lyssna på musik och radio medan jag gör trista saker - jag fattar inte hur jag överlevde innan..? Allt blir så mycket bättre med musik.
Jag har börjat träna igen efter julens slappande. Första gången i fredags hade jag ingen energi alls och kände mig som ett darrande knippe. Men i tisdags kände jag mig stark igen. Det gjorde mig nöjd.

Annars ser en vanlig dag ut såhär:
Radion går igång kl 06.50. Halvsömn. Vanliga väckarklockan tjuter kl 07.15. Jag har ställt den en bit ifrån sängen så att jag måste resa på mig för att stänga av den. Släpper in katten i rummet som hoppar upp i fönstret och krafsar på rutan. Jag går upp och öppnar balkongdörren åt henne. Sen slinker jag ner i sängen igen och ligger där och vill inte gå upp till ca 07.40 då jag får panik och slänger på mig kläder osv. Släpper in katten och stressar iväg till tunnelbanan. Mår illa av trötthet. Sitter och halvsover på tunnelbanan. Handla frukostbröd. Ramla in på jobbet, göra macka, sätta mig framför datorn... Lunch. Jobba mer... Räkna ner timmarna till kl 5. Sen gå och träna/shoppa lite/fika eller handla och åka hem. Slafsa ihop nån slags middag och landa i sängen framför nån serie. Sen orkar jag inte ofta med nån mer nytta alls. Fastnar framför datorn eller serien och helt plötsligt är kl 23. Ringa och säga gonatt till J. Borsta tänder och lyfta ut katten ur sovrummet. Ligga i mörkret och lyssna på radio lite, eller lugn filmmusik... Vrida mig ett antal gånger. Antingen ha turen att somna eller vrida mig lite till, tänka för mycket och somna 2 timmar senare.

Sådär nu vet ni. Nu behöver jag inte skriva blogg tills jag vinner på triss eller sjunger på globen. Eller iaf är irriterad på något. ;P

Nytt spelbräde

Nu är det underbara "jullovet" över. Jag behövde få vara ledig bara för att få vara lite fri, vara med mig själv, inte måsta, stressa, jobba, pressa. Sova ut... ligga i sängen till eftermiddagen eller kanske hela dagen... Tvätta och pyssla lite...
Ännu ett nytt år. Det skålades in på Sugarbar som liten nödlösning, men jag tror nog ändå jag hellre är hemma med vänner, även om vi blir få. Ser på fyrverkerier... De missade jag nere bland husen.

Jag ser över året som gått... Har jag gjort det jag velat, uppnått saker jag ville? Varit lycklig? Börjar nästan få lite ångest, en liten årskris. Känner att jag borde ta tag i saker jag inte är nöjd med... Men man vet aldrig säkert hur man får det man verkligen vill ha. Man kan inte garanteras framgång. Och ibland vet man inte vad det verkligen är som gör en lycklig förrän man är där. Kan vara nåt helt annat...
Att våga. Att orka. Att lyssna på sig själv.

Jag börjar med små steg. Har alltid älskat att teckna och det är en del av mig. Men sen jag började jobba heltid har jag blivit en motivationslös zombie. Har inte orkat teckna nåt. Inte pysslat med hemsidorna, mina kunskaper i Flash och Indesign har förfallit... Jag som var så duktig. Det är sorgligt. När jobbångesten drabbade mig första dan efter semestern var önskan starkare än nånsin att få vinna pengar eller nåt, kunna satsa på att starta eget, sitta hemma och illustrera. Jag köpte en trislott. Jag vann inget. Men jag tog ett tomt block och en svart penna och lade i väskan. Jag sade till mig själv att jag måste börja teckna igen, om det så bara är klotter på tunnelbanan. Förlora inte lusten, idéerna, vanan... Det blir som mitt lilla nyårslöfte. Jag ska rita nåt varje dag. Och jag känner mig faktiskt bättre på något sätt. En liten liten låga som börjar brinna inom mig, liten men den finns där. Glädjen och motivationen är inte död, den bara ruvar där inne.