Gör om, gör rätt

Tech Noirs nya lokal ligger vid Stureplan. Jag förstår att det är svårt att hitta lokal i Sthlm, men är det SÅ svårt att man måste ta sig till den bråkigaste, dyraste och sliskigaste delen av stan?

Jag gick inte dit när de hade sin första kväll i fredags, jag orkade inte och kände mig inte speciellt motiverad heller. Betygen efteråt har vart blandade. Vissa tyckte det var "helt ok" medan andra tyckte det sög. Men alla var iaf överens om att vakterna och garderobiärerna var mindre trevliga och kastade ut folk när de kunde. De hade väl nån slags bakvända fördomar mot alternativa människor eller så är de bara bittra och hårda pga det allmänt bråkiga klimatet på stureplan...

Men seriöst. Om nu gay-klubben på Kolingsborg inte går så bra och inte kan fylla lokalen, och TN är på helt fel arena på Östermalm - kan inte klubbarna helt enkelt BYTA lokal med varandra då? Gay-människor borde väl funka utmärkt bland solbrända bakåtslick, avdankade schlagerkändisar och discobollar?

Små liv

Igår kväll satt jag och tittade på programmet "Hitta hem" på TV4 där de tar hand om hundar och katter som har det dåligt eller på annat sätt behöver nya hem. I gårdagens program var det ett hemskt inslag om en änka i norrland som hade massa katter och hundar instängda i ett rum i flera år. När polis och djurskötare tillslut tog sig in var det en äcklig misär där inne. En mumifierad katt hittades i ett hörn och alla andra katterna var så sjuka att de var tvungna att avlivas... Jag grät. Busa låg och sov i mitt knä och mådde bra. Alla husdjur förtjänar att vara hos nån som tycker om dem och tar väl hand om dem. Vilda djur förtjänar en ren och fungerande natur att leva i.

Jag är redan djurfadder i en förening men anmälde mig idag även som fadder till Stockholms katthem. När jag blir äldre och bor större, kanske t.o.m har hus, har jag inget emot att bli en "katt-tant", inte för mitt eget sällskapsbehov, utan för att ta hand om katter som behöver ett värdigt hem efter att ha blivit ratade och utkastade som sopor av egoistiska och känslokalla människor.

Nånting annat

Jag känner mig lite trött. Trött på den tunga, hårda verkligheten. Eller egentligen det paradoxalt "konstlade" med "verkligheten". Det känns som det ligger massa gammal smutsig sand runt om mig som ännu inte sopats upp efter vintern. Livet är som det är, men jag kan inte låta bli att vilja ha nåt annat. Vissa saker går att ändra, andra är svårare.
Jag är trött på att vara trött. Att tiden inte räcker till att må bra. Man jobbar och jobbar och hinner inte med det man vill. Det blir en ond cirkel. Jag sover inte tillräckligt för att hinna, orkar inte göra det jag borde hinna med för att jag inte sover. De små mellanrum jag är ledig vill jag fylla med allt det som är viktigt i livet, kreativitet, kärlek, vänner, familj, natur, träning... Allt det där man egentligen fyller helgerna med verkar lite tröttsamt. Att alla jämt ska vara ute och festa festa, hälla i sig alkohol, spackla på sig yta, skapa tomma relationer med bekanta man bara träffar ute när man är full, ramla runt i en overklig dimma på trånga skitiga ställen, sova oroligt, vakna upp och vara bakis, gömma sig bakom persienner, sen lägga på sig ytan och ut igen... så rädd att jämt missa nåt... missa... nåt? Vad är det man missar...?
Jag känner som jag missar nåt. Jag börjar längta efter det där rena, essentiella. Kunna vakna pigg och fräsch utan migrän, utan att vara bakis. Vara ute i solen, känna våren, promenera, plantera, uppleva, andas, mysa. Jag vill kunna umgås med vänner borta från stökiga uteställen. Prata nyktert om riktiga saker med folk man tycker om. Skapa verkliga band, inte bara "vänner" på facebook som man hälsar på och frågar "hur är läget"? Önskar att jag slapp jaga folk med fullbokade scheman som inte själva hör av sig. Jag vill hitta på massa mysiga, roliga saker med min partner och annat bus två människor kan hitta på när man är kära...
Tillsvidare får ja väl göra mitt så gott jag orkar mellan jobb, disk och migrän. Trivas mer i mitt eget sällskap, jag har ju katten iaf... :P

80-tals rosa

Idag var jag på utbildning i Indesign CS4. Vi var en hopskrapad bunt människor av olika slag: Bl a ett par solbrändra tjejer i 35-40-årsåldern som jobbade med marknadsföring och antagligen kände varandra då de babblade på om resväg till jobbet och dagis. En stor tant som satt och stönade för sig själv. Kan ha varit hon som var boven då det luktade prutt i vårt lilla klassrum misstänker jag...
Det kändes bra att få komma igång igen och uppdatera minnet då jag glömt det mesta jag lärt mig på NTI-skolan 2003. Jag kände ju igen en del efter hand, nästan som att cykla. Kunde ju ha vart lite högre takt för min del, men det är ju en grundkurs så jag får ta det för vad det är.
Det har ju hänt en del med programmet sen jag jobbade i det senast, nya saker att lära sig som inte ens de på jobbet har koll på då de sitter med CS3. De automatiska stödlinjerna tex var jättebra.
Imorgon är det andra dagen och jag hoppas kunna lära mig så mycket som det bara går. Det förväntas ju att jag ska kunna hjälpa till med original på jobbet efter detta. Också. Emi gör allt. Emi borde få lön för alla 3-4 jobben hon gör ;P

Äntligen hittade jag någon som satt på avsnitt av den tecknade 80-talsserien "Jem and the Holograms" - barnserie om arvtagerstan Jerrica som har en "hologramdator" som förvandlar henne till den Barbiedocksrosa glamrock(mja, mer pop- egentligen)stjärnan Jem. Rätt dålig egentligen, verkar mer vara gjord för att sälja just plastdockor till småtjejer än göra kvalitativa program. Men det är kul att se ändå, av nostalgiskäl :) När man var liten hade man inte så höga krav, då var det sånt här det man levde på. Childrens Channel varje dag efter skola och fritids. Senare blev det Beverly Hills teens och Swans Crossing, som jag fortfarnde söker efter förgäves... (Nån som vet...?)
Jag hade ingen Jem-docka själv, men det hade min kompis - hon med det långa blonda håret som var så populär i klassen och fick allt sånt där man skulle ha... Jag var iofs mer såld på Disney och hade en Ariel-docka istället.
När jag googlade hittade jag nån galning på flickr som verkade samla på Jemdockor
http://www.flickr.com/photos/jemgirl/2460491298/in/set-72157604852443729/
det var mycket 80-tal i miniatyr...

Jaså var det påsk också...?

I helgen var det Tinitusfestivalen. 10-årsjubileum och avslutning. Betyder det inga fler spelningar alls..? :( Vi får hoppas att nån annan arrangör tar upp det jobbet istället. Det känns lite som synthkulturen går mot graven annars. Inga fler spelningar under året, svennepop på Arvika och TN vid Stureplan :P

Dag 1 var det Combichrist som jag alltid ser fram emot. Jag och Karin stod givetvis längst fram, peppade till 120. Det saftiga blåmärket på knät efteråt vittnade om mitt vettlösa hoppande... :) Bra skit som vanligt. Tyvärr missade jag Pierre (Trakktor) igen som hade vunnit tävlingen och spelade innan Combichrist. Vad det ska vara svårt att komma iväg i tid :P
And one körde som vanligt sin "gummianka-synth" med covers som "The sun always shines on TV" mm. Inte lika medryckande men kul ändå. Suicide Commando avslutade den kvällen och sedan ringlade kön till garderoben genom halva lokalen :P
Dag 2 var det bara Klinik som var nåt att se. Jag har inte lyssnat på dem innan ska jag erkänna men spelningen var väldigt bra. Stämningen kändes något mer avslagen den andra kvällen dock. Men vi dansade en massa efter Kinik tills mina fötter höll på att gå sönder.

Nästa dag åkte jag ut till landet och tog en långpromenad med min mor. Tycker det var rätt starkt jobbat med tanke på att jag lade mig kl 04.30 och var rätt onykter ;P

Vår

Tillslut kom våren. Men det är bara att inse, detta är Sverige, det kan lika gärna snöa igen imorgon. Aprilväder kallas det ju, lika lurigt som första april.
Jag blev inte lurad nåt på första april, lite skönt, lite tråkigt. Läste i Metro dagen efter om diverse luringar i pressen. Den roligaste tyckte jag var:

Bajsskämt
Hundar kan beslagtas från och med nästa månad om deras hussar och mattar struntar i att plocka upp bajset (Blekinge Läns Tidning).

När man befinner sig på Östermalm med hundbajs i varje gathörn som förnäma pälstanter och stressade kostymnissar vägrar plocka upp, vore idén rätt underhållande att Farbror Polis knatar iväg med små knähundar under armen...
Bjäfs! Hela mörka vintern har jag längtat till vårljuset. Väntat på att vintertröttheten skulle försvinna och att solen skulle ge mig energi och positivitet. Men då kom... Vårtröttheten!
Årets vårigaste dag i lördags med värmande sol. Jag städade på balkongen inför den nya planteringssäsongen. Dörren in till sovrummet stod på vid gavel och fågelkvitter och solstrålar flödade in. Katten tassade glatt runt.
Men efter ett par timmars fixande och påtande slog våren mig som en slägga i huvudet och jag kände mig tröttare än någonsin. Kanske är det bara nu i skiftet, vi blir överväldigade av det enorma energiintaget. Kanske är det en tid nu för energi på dagen och i säng tidigt på kvällen. Eller inte. Sitter på jobbet, klockan är 14.00 och ögonen faller igen trots att jag häller i mig en stor 7eleven-latte... zzz. Påsken kommer att gå åt till att sova sova sova. Och såklart TINITUS festivalen. Men sen sova sova sova...