Queen of Rain

et är rätt kämpigt just nu ska jag erkänna... Tiden glider mig ur händerna. Nu är det bara en och en halv vecka kvar tills min anställning tar slut och jag har inte fått ett nytt jobb än. Men nu vill de ha kvar mig några timmar i veckan för att göra det de själva inte kan göra, dvs ekonomin. Det jag tycker är tråkigast. Men jag kan inte tacka nej förstås, arbetsgivaren anger ju på intyget till a-kassan om man blivit erbjuden fortsatt jobb. Och då är man ju tvungen att tacka ja för att man inte får ersättning för de timmarna, och det är ju såklart helt i sin ordning. Om det bara inte hade känts så underligt nu när alla andra slutat, komma hit och klämma ihop lite intensivjobb på några timmar istället för att ha en trygg anställning varje dag. Men å andra sidan kan jag sluta jobba här den dag jag får nytt jobb utan att vara bunden. Jag antar att det ordnar sig, men oron och nervositeten av att det tar så lång tid att få svar om nya jobb, gör att jag blir deppig och trött.
Dessutom har jag gått med tandvärk i några veckor som jag ignorerat, och det visade sig vara hål till roten av min visdomstand. Så den måste dras ut. Pengar och värk. Och det finns väl fler saker som skulle kunna vara bättre, men sanningen är tyvärr att mycket har kännts fel och otryggt länge. Så det är lika bra att ta all skit på en gång och så börjar man om på nytt. Tar nya tag, se om man kan läka det som gått och skavt, se om saker känns lättare och mer tacksamt på annat håll där man inte släpar på allt gammalt baggage.
Det hjälper ju inte att det är en sån period under vinterns mörkaste dagar. Allt blir tyngre och känns mer hopplöst. Jag vet att jag låter som en olyckskråka, men man måste få gnälla när det känns risigt, så att man kan uppskatta när det börjar gå uppåt igen. Det finns mycket att se fram emot. Ett eventuellt nytt spännande jobb, konserter med Combichrist och IAMX, och mitt första WGT. Dessutom nya SGA festivalen i Stockholm efter det. Det kommer en vår, som det alltid gör. Med ljus och små spirande blommor och blad, fågelkvitter och härliga promenader...

Dream about the sun you Queen of Rain...

Wedding cake

Aj aj så kan det gå när man inte har en stadig grund att stå på...

Jadis av Charn

fter att ha läst om första Narnia boken "Min morbror trollkarlen" om hur landet Narnia föds, var jag än mer angelägen att ta fram bilden på den sanna Jadis (enligt mig). Hon är en grym drottning med magiska krafter som de två barnen finner i den värld hon själv förintat då hennes syster vägrade ge upp kronan. Hon är inte människa, hon är delvis djinn med jätteblod i ådrorna. Hon är lång och väldigt vacker, men grym och högdragen. Efter att hon olovligt äter livets äpple i Narnia får hon evigt liv och hennes hy blir snövit.

(Jadis i London)

Jag sökte fram lite bilder på nätet som mer överenstämmer med den bild jag har av Jadis, drottning av Charn. Ambitionen finns att teckna mina egna bilder av Narnia karaktärerna, men orken och tiden finns sällan så vi får se. Jag får nöja mig med de små papp-figurerna jag ritade när jag var 9-10 år... :P

(Liten Emilia sitter och gör herr Tumnus hus av en kartong)

Narnia

går såg jag den senaste Narnia filmen om Caspian och skeppet Gryningen.
När jag var 9 år började jag läsa C. S. Lewis serie om landet Narnia och blev såld på denna fantasivärld. Jag har nog läst om de 7 böckerna uppåt 10 gånger i mitt liv och tillverkade små papp-figurer av alla karaktärer och t.o.m. herr Tumnus hus av en chokladask. Det gjordes en BBC serie av böckena och som liten tyckte jag effekterna och djurkostymerna var jätteverkliga... Nu när jag ser om serien skrattar jag ju åt de tecknade flygande hästarna och skådespelare som vankar runt i dåligt sittande bäverkostymer. Så kom nyheten att man skulle göra filmerna på nytt på 2000-talet. Efter att ha sett Sagan om ringen och alla snygga effekter och miljöer var jag spänd hur de skulle "förverkliga" Lewis värld. Det var rätt stor besvikelse när jag såg Häxan och Lejonet första gången. Visserligen får man alltid leva med att filmskaparna vill göra om historien till nåt som ska passa film-dramaturgin, det gjorde man även i Sagan om ringen filmerna, men de var åtminstone bra. Narnia-filmerna blev bara fjantigt Disney-tjafs. De ändrar saker som inte behövs ändras, och ändrar på samma gång tonen i berättelsen. Den gamla BBC-serien följde iaf handlingen.
Så det var med förväntad besvikelse jag såg dem misshandla handlingen även i Caspian och skeppet Gryningen. Men jag fick åtminstone vila ögonen på en snygg Ben Barnes, men med skägg.
När jag kom hem bestämde jag mig för att läsa om böckerna igen istället. Där är allt som det ska. Där är Vita Häxan Jadis en vacker jättekvinna med svart hår, inte nån konstig dreads-tant.

Klädberget

u är det rea i alla butiker och det bara eskalerar. Allt ska bort, in med nytt, halva reapriset! Vilket ju är kul om man vill fynda. Idag köpte jag en jacka för ynka 100 spänn. En röd knälång jacka jag spanat på tidigare. Jag köpte den aldrig då. Men nu kunde jag inte motstå när den kostade halva halva priset...
Trots fyndarglädjen kan jag inte låta bli att känna mig lite hemsk, hemsk över att jag redan har så mycket kläder att jag inte längre får plats i garderoben, att nån stackars arbetare i Kina har sytt min jacka och bara tjänat några korvören till skillnad mot företagen som (ut)nyttjar dem, och att jag faktiskt har råd att betala fullt pris. Fast arbetaren i Kina tjänar ju inte mer för det. De fortsätter sy högar med nya kläder för sina låga löner som fraktas till oss i västvärlden, som bara ska ha mer nytt, säsongens senaste, bättre, finare, annorlundare... "Jag har redan en svart skjorta förstås, men jag har ju inte en svart skjorta med sån krage".
Dock slänger jag inga kläder, återvinning är viktigt. Det mesta jag köper tycker jag ju om och får leva kvar i min garderob som troféer. Och är det något jag inte längre vill eller kan ha (efter 25 växer man visst bara på bredden) så ger jag det till en vän eller till secondhandbutiker. Det är väl mest den miljöpåverkan man bidrar till med alla processer, kemikalier och vatten det går åt att producera mina kläder. Där svider det i samvetet lite. :(

Ännu en jul

Nu har ännu en jul svischat förbi... Julbord hos morfar, Karl-Bertil och paket... Nyårsmiddag på tu man hand med ostron och jordgubbsdrinkar och sedan fest med skål "Gott nytt år". Har inte satt upp massa fåniga nyårslöften, man får göra sitt bästa, mot sig själv och de man tycker om... Jag tror att saker och ting kommer att förändras, som de alltid gör, under detta nya år.
Snart är min julledighet över. Såklart hann/orkade jag inte göra allt det där jag tänkt göra... Men lite ändå. Tränade, fyndade på rean, gjorde lite jul-smycken och gick på bio.