Indie

Fler nyheter om Kolingsborg:
Förutom den stora gayklubben som de förväntar sig ska fylla lokalen med 3 dansgolv om helgerna, så vill de nya ägarna tjäna pengar på klubbar de andra dagarna i veckan. Bl.a. vill de ha en rockklubb på söndagar... Och idag är det premiär för en indieklubb på Kolingsborg som ska vara på onsdagar.
Vissa förutsättningar har de att lyckas; indiekids tenderar att gå på mitt-i-veckanklubbar då stor del av dess unga anhängare är studerande och arbetslösa/jobbar deltid (säger mina fördoms/erfarenhets-baserade fakta :P). Problemet är dock att i.o.m. detta har många av dessa dåligt med pengar. Jag har aldrig upplevt så många som dricker sig dräggfulla på andras slattar. Jag var på Baba Sonic en gång för flera år sedan med min indiekompis och mitt strul för kvällen visade sig vara någon slags spelberoende som tiggde både mig och främmande folk om pengar för att spela Black Jack :P
Nåja. Lycka till. Det är ju faktiskt bara en onsdag i månaden. Kanske indiepoparna kan spara ihop sina slantar tills dess.

Veckans stora nyhet...

Kronprinsessan Victoria och Daniel... bla bla bla... zzzzz
Orka.

Fina tunga böcker

Idag började bokrean. Jag tog en tidig lunch och for till Akademibokhandeln för att nappa mina tilltänkta böcker. Det var konst- och designböcker om bl.a. Art Deco och Art Nouveau-konstnären Alphonse Mucha. Nöjd släpade jag mina tunga böcker tillbaka till jobbet. Och hade de just inte vart så tunga hade jag köpt några till. Jag älskar fina böcker. Med fina bilder och inspiration. Jag gillar även romaner och faktaböcker men jag har förbjudit mig själv att köpa fler då jag hamnat i nån slags "läs-stockning"... Jag har massa böcker hemma som jag jättegärna skulle vilja läsa men det går inte, blir inte av. Jag vet inte om det handlar om tidsbrist eller om jag bara fått för stora koncentrationssvårigheter av film och datorer. Men jag har fortsatt köpt böcker jag "vill läsa" av automatik som alla står olästa i bokhyllan...
Angående gårdagens spekulationer så vet jag lite mer idag:
Herr Leif är inte med och äger Kolingsborg, han är endast klubbansvarig och förmedlar lokalen till klubbarrangörer. Och det är gay-arrangörerna som krävt att få alla fredagar och lördagar i månaden för att ha sina klubbar där. Så Kolingsborg fick välja mellan att tjäna på vilt festande gaymänniskor varje helg eller synthare en gång i månaden och det var svaret på den ekonomiska kalkylen.

Men ändå, varför detta "antingen eller"? Vi kräver bara en ynka helgkväll i månaden! Snåla bögar... ;P

Adjö Kolingsborg - igen

Det var ingen långvarig glädje det inte... Nu tillkännager Tech Noir att nästa gång blir sista på Kolingsborg... :( Vi som trodde att hela poängen med att Leif, arrangören av TN var med och köpte lokalen att den omtyckta synthklubben som fyller 10 år i år, skulle få leva vidare på sin hemmaarena... Men vi vet ju inte hur landet ligger egentligen, utan försöker bara knyta ihop andrahandsnyheter. Eller kanske har arrangören friserat sanningen lite. Tydligen äger den andra "kompanjonen" större del av Kolingen, och har bestämt att det ska vara gay-klubb alla fredagar och lördagar. Att han inte kan undvara en ynka liten helgkväll i månaden till Tech Noir väcker misstanke om att de hamnat i oenigheter och att denne Leif inte äger speciellt mycket för att kunna få loss denna lördag. Kanske han bara har lite aktier i Kolingsborg, vem vet... :P Hoppas gay-klubben floppar helt och att den andra parten inser att de måsta ha andra klubbar för att få in pengar, dvs tillbaka med TN som är ett säkert kort.
Snillen spekulerar, men det besked vi fått är ändå att 28:e februari är sista dansen på Kolingsborg samt 10 ås-fest. En fest man inte bör missa. Dessutom spelar min J och Nic massa gammal goth och mys nere i källaren, det blir bra.
Nu söker alltså klubb Tech Noir ny lokal igen som en bortvisad zigenare. Det är nog inte det lättaste. Stockholm är inte direkt billigt i lokalsvängen och inskränkta ägare tenderar att favorisera mainstreamklubbar, som om det inte fanns tillräckligt med såna trista ställen redan. Riddarkällaren funkar som mellanting men är för liten lokal för TN. Lilla golvet är mest för genomfart och det blir mer ett gemensamt irriterat knuffande på dansgolven. Mrf.
Det finns nog fler tomma lokaler under stockholmsmarken än man vet, som bara behöver lite upprustning. Kära J har tipsat om en viss lokal som ligger tom och igenbommad, där en älskad gothklubb låg för flera år sen... Vi håller tummarna och ser vad som händer.

(Foto: Magnus G)

(Foto: Janne)

(Foto: Wilhelm)

Antimodeblogg

Jag jobbar på Östermalm och det är väl inte direkt mitt stilmecka. Och lobotomerade ungdomar härmar brat-stilen ända ut i förorterna och det är bara tacky. Ni vet "såna där" som är helt orangea i ansiktet, matchat av ett förskräckligt ljusrosa läppstift. De kanske inte gillar min stil, men jag har åtminstone en stil jag kombinerat av det jag tycker matchar mig och är vackert. Inte styrt ut mig som en julgran av massa statusprylar som andra säger att man bör ha. Pylsiga stora fula jackor gjort på stackars "kanadensiska" gåsars dun till överpriser, eller seglarjacka - trots att 95% av dem aldrig var ombord på en segelbåt. Med små sommarskor i -5 gradig kyla och snö...
De har enorma Muminmamma-väskor som infekterat butikerna så man inte kan hitta en vettig vanlig fyrkantig axelremsväska numer. De går dessutom och boxar till folk med sina enorma Louis Vitton kopior - som för övrigt är ett förskräckligt FULT mönster, varför man vill betala pengar vare sig för äkta eller kopior vet jag inte...

Klister och Lim

Lyssnade på P3 på jobbet. Där diskuterande man smeknamn. En person berättade om att de hade ett par kompisar i skolan som hette Jim och Krister - som blev kallade för Lim och Klister... Hehe, jasså de också...?
När jag var 7 år och gick i första klass hade jag en bästis som hette Annelie. En dag när vi drällde runt utanför vårt Fritids så fick vi syn på två hantverkare genom ett fönster. Vi knackade på rutan och frågade vad de hette. "Krister och Jim" sa de säkert, men vi hörde "Klister och Lim" vilket var högst passande namn för två hantverkare tyckte vi och gjorde dem till våra nya kompisar. Efter det återkom vi till deras lokal samt när de stod ute och fixade någonstans och plågade dem med diverse barnsligheter. Våra mammor hade säkert varit speciellt glada om de visste om våra nya vänner. Eller kanske är det bara idag man är rädd för främmande karlar som pratar med små flickor...? Fast nu var det faktiskt vi som stalkade dem, inte tvärt om.
Jag minns inte vem som var vem, men den ena hade kort och brunt hår, vi säger att det var Krister... Den andra, vi säger Jim, var blond med mellanlångt hår, lite sådär 80-talshunkig om man var lagd så. Det var jag och Annelie. Vi var lite kära i Jim. När de for iväg i sin hantverksbil stod vi och kastade slängkyssar efter Jim. De såg oss och ropade: "era små snuskhumrar".
Vi fick återgå att rikta våra romantiska aspirationer mot pojkar i klassen istället. Gick väl lite bättre. Vi fick våra måltavlor att starta ett "popband" med oss, vilket egentligen gick ut på att vi fyra umgicks hos varandra och lekte blindbock och sånt istället...

En annan tanke om smeknamn jag hade här om dagen var att vi föredrar att kalla varandra något med 2 stavelser... Långa namn som Katarina och Mikael blir Katta och Micke. Och korta namn som Ulf blir Uffe, medan de som har två stavelser ofta inte får nåt smeknamn på det sättet. Jonas, Kajsa, Linda. Fast en viss fjantig amerikanisering har smugit sig in främst hos unga idag. T ex att de som heter Christoffer kallas för Chris. Vad hände med hyggliga "Stoffe"? ;P

Skor

Det är väl en sån där typisk "tjej-grej" att ha garderoben fylld med onödigt många skor...
För några år sen förstod jag inte alls vad som var poängen. Men det berodde mer på att jag var så ekonomiskt begränsad att jag höll mig till ett par jympadojjor och ett par kängor... typ. Men så fort jag fick riktig lön och upptäckte att jag kunde köpa både det ena och det andra som glänste i skyltfönstren utan att det eg. behövde ha någon annan poäng än att jag ville ha det, så växte även skoförrådet. Mycket kan jag skylla på Skopunkten som har drivor med billiga skor och det där "köp 3 till priset av 2". Problemet är att trots alla dessa söta fina skor, så är jag fortfarande alldeles för bekväm av mig. Jag går mycket, jag dansar om jag är ute. Och ett par fina klackskor, hur relativt bekväma de än må vara för att vara klackskor, så är de inte sköna. I affären inbillar man sig det, då man bara trippar runt med dem framför en spegel. Men inte när man vinglat runt på asfalt med dem i en timme eller så.
När jag gick med en väninna och tittade i en skoaffär såg vi på ett par snygga skyhöga klackar. "Jag skulle tyvärr inte kunna ha dem, de ser extremt obekväma ut" sa jag. "Äh" sa Katti "när det gäller finskor så skiter jag i om de är sköna eller inte". Jag önskar att jag inte brydde mig heller, jag vet inte om mina fötter är superkänsliga men jag blir bara tjurig och trött om jag har värkande fötter och uppskavda hälar... Vilket har resulterat i att jag bara använt ungefär hälften av mina fina klackisar i garderoben. För varje utekväll bangar jag i sista minuten och tar ett säkert kort. Hellre glad med småtråkiga skor än obekväm och stel i "Sex and the City"-klackar (hur gör dom förresten, vi kan även väga in klackhöjd i diskussionen och det är en konstart att gå i högre klackar än 6-7 cm...).
Men. Det tråkiga är att även sk "bekväma skor" kan vara fördjävliga. Jag har ett par vinterstövlar utan nån som helst klack, mjuka och gosiga. Men de veckar ju sig på ett eller annat ställe vid fotleden vilket har inneburit att detta veck har mosat min fotknöl, sakta men säkert i all hemlighet, så nu kan jag inte ha några som helst skor som går över fotknölen tills den har läkt.
Alltså tillbaka i slitna-jympadojjor-fasen...