Det står att julhandeln kommer gå ner pga finanskrisen. I ett reportage sas det att i år kommer svenskarna handla julklappar för bara i snitt 5000 kr per person... Gah? Om jag någonsin lade ner 5000 på julklappar skulle det mer tyda på riktigt goda tider och rejäl löneförhöjning. Men om GPS och platt-tv har varit årets julklappar de senaste åren måste det betyda att folk verkligen spenderar sina årsbesparingar på julpaket. I Metro hade de en sida med julklappstipps till mannen. Den billigaste attiraljen i det reportaget var en designerfluga för typ 3000.- :P Galet. Jag tycker både att folk har varit generösa mot mig och att jag är generös när jag köper julklappar för över 500 kr... Och inte ens det behövs. Man kan hitta en perfekt julklapp för 150 kr, för det ÄR ju tanken som räknas. Visst vill man hellre öppna en julklapp med en sak man verkligen vill ha, och känna att givaren bryr sig om dig och har förstått vad du tycker om, istället för att personen har slängt pengar på en massa saker bara för det tycker att de måste...?
Min önskelista på fem immateriella saker;
* Snö till jul
* En trevlig nyårsfest med vänner
* Energi - att få mer ork efter min julledighet
* Att slippa vinterkräksjuka och andra spoilers
* Kärlek.... ;)
En önskelista med jätte-materiella saker;
* En platt-tv
* En liten stereo med mp3
* Laptop
* iPod
* ATT VINNA FLERA MILJONER PÅ LOTTO OCH KUNNA FÅ ALLT DETTA ;P
onsdag 17 december 2008
tisdag 16 december 2008
Stress och Friskis-press
Sista veckan i stirrigt zombietillstånd innan högt värderade, gyllne dagar av vila... 3 days kvar nu and counting down...
Idag var det massa förberedande jobb inför bokslutet, det var lite knepigt att leta fram saker när man fått ett helt nytt system man inte hunnit lära sig helt såhär i slutet på året. Sen blev det massa annat ekonomi strul som måste redas upp och en hög med julkort som låg ivägen. Två koppar kaffe idag istället för en, och i slutet på dagen började mitt ansikte anta en rödflammig ton följt av irriterade suckar och svordomar i mitt lilla hörn. Mellan pappershögar och pärmar kikade jag dessutom nervöst på Friskis & Svettis hemsida som annonserat ut att de ska övergå till ett förbokningssystem, och jag ville inte toppa denna stressiga dag med att inte få plats på mitt Skivstångspass. Jag tycker idén om att folk ska kunna boka en vecka i förväg, två pass per dag, är helt galen. Passen efter jobbtid vars platser försvinner fort redan nu om man inte är där att ta biljett i god tid, kommer ju då kommer bli uppbokade flera dagar i förväg av folk som vill säkra en plats om de "kanske vill gå". Men till min lycka hade de problem med sitt nya system så jag kunde gå dit i vanlig ordning efter jobbet, och redan när jag fick min biljett i handen kunde jag pusta ut och känna att allt kommer bli bättre. Kände mig stark på träningen dessutom. Hejåhå. Måste vart mitt jonglerande av pärmar :P
Idag var det massa förberedande jobb inför bokslutet, det var lite knepigt att leta fram saker när man fått ett helt nytt system man inte hunnit lära sig helt såhär i slutet på året. Sen blev det massa annat ekonomi strul som måste redas upp och en hög med julkort som låg ivägen. Två koppar kaffe idag istället för en, och i slutet på dagen började mitt ansikte anta en rödflammig ton följt av irriterade suckar och svordomar i mitt lilla hörn. Mellan pappershögar och pärmar kikade jag dessutom nervöst på Friskis & Svettis hemsida som annonserat ut att de ska övergå till ett förbokningssystem, och jag ville inte toppa denna stressiga dag med att inte få plats på mitt Skivstångspass. Jag tycker idén om att folk ska kunna boka en vecka i förväg, två pass per dag, är helt galen. Passen efter jobbtid vars platser försvinner fort redan nu om man inte är där att ta biljett i god tid, kommer ju då kommer bli uppbokade flera dagar i förväg av folk som vill säkra en plats om de "kanske vill gå". Men till min lycka hade de problem med sitt nya system så jag kunde gå dit i vanlig ordning efter jobbet, och redan när jag fick min biljett i handen kunde jag pusta ut och känna att allt kommer bli bättre. Kände mig stark på träningen dessutom. Hejåhå. Måste vart mitt jonglerande av pärmar :P
torsdag 11 december 2008
Pang-kakor
Jag har vart tröttare än nånsin denna vecka. Bläh. Det är nattsvart på morgonen och jag virrar runt som en senil tant och skulle kunna somna om stående.
Men men, bara 7 jobbdagar kvar till julledigheten, whii! Då ska jag ligga invirad i täcket och se på film nästan varje dag! Åh jag borde få göra det som försörjning. Ingen som drar nytta av att ha en söt och trött flicka i täckesboll?
Igår köpte jag en ny kamera. Har funderat på det rätt länge då jag gått och irriterat mig över hur dålig min förra var. Men nu slog jag till och köpte en Canon Ixus 80. Hade eg tänkt köpa en silverfärgad men jag hittade den i svagt rosametallic på Elgiganten för 400.- mindre så det blev en sån istället. Stolt över min nya leksak åkte jag till J för att ståta (vilket inte blev det lättaste, tunnelbanan var avstängd och jag fick stå och trycka i regnet i Tekniska Högskolan i 20 min innan det kom en buss), men då hade han köpt en ny bärbar dator, så glansen av mitt köp var inte lika stor längre (men lika nöjd). Han var dessutom på lika dåligt humör som jag blivit av tågstoppet, då han inte lyckades backupa filerna på externa hårddisken (jag fattar inte varför man ska behöva onödiga överföringsprogram det är väl bara att lägga över filerna?). Så då fick Emilia hjälpa till (hoho tidigare har det varit andra som fått hjälpa mig med mina datorproblem och nu hjälper jag till istället), men först tröstade vi oss med vår nya favorit; american pancakes. När jag var liten trodde jag att det hette Pang-kakor, helt apropå.
Tillslut fick vi det hela att fungera. Och jag ska erkänna att jag är lite sugen på att skaffa en bärbar jag med... hmm men det vet jag inte om jag har råd med... En rosa kanske? ;P
Men men, bara 7 jobbdagar kvar till julledigheten, whii! Då ska jag ligga invirad i täcket och se på film nästan varje dag! Åh jag borde få göra det som försörjning. Ingen som drar nytta av att ha en söt och trött flicka i täckesboll?
Igår köpte jag en ny kamera. Har funderat på det rätt länge då jag gått och irriterat mig över hur dålig min förra var. Men nu slog jag till och köpte en Canon Ixus 80. Hade eg tänkt köpa en silverfärgad men jag hittade den i svagt rosametallic på Elgiganten för 400.- mindre så det blev en sån istället. Stolt över min nya leksak åkte jag till J för att ståta (vilket inte blev det lättaste, tunnelbanan var avstängd och jag fick stå och trycka i regnet i Tekniska Högskolan i 20 min innan det kom en buss), men då hade han köpt en ny bärbar dator, så glansen av mitt köp var inte lika stor längre (men lika nöjd). Han var dessutom på lika dåligt humör som jag blivit av tågstoppet, då han inte lyckades backupa filerna på externa hårddisken (jag fattar inte varför man ska behöva onödiga överföringsprogram det är väl bara att lägga över filerna?). Så då fick Emilia hjälpa till (hoho tidigare har det varit andra som fått hjälpa mig med mina datorproblem och nu hjälper jag till istället), men först tröstade vi oss med vår nya favorit; american pancakes. När jag var liten trodde jag att det hette Pang-kakor, helt apropå.
Tillslut fick vi det hela att fungera. Och jag ska erkänna att jag är lite sugen på att skaffa en bärbar jag med... hmm men det vet jag inte om jag har råd med... En rosa kanske? ;P
söndag 7 december 2008
Das Helg
Jorå, det var den helgen... Här sitter man och såsar framför datorn med "Sjärnor på is" i bakgrunden bara för att jag inte orkat byta kanal (eller har några intressantare kanaler att byta till). Jätteskönt att inte vara bakis, men jag orkar inte göra mycket mer för det :P
I fredags var jag som sagt inte sugen på att sitta hemma ensam så jag piffade till mig för att gå ut. Rocco och Jonas hade kommit frå Das Boot och undrade om jag skulle följa med till 90s. Jag är väl inte så sugen på att gå på den klubben då man lätt blir trött på E-type och Corona i längden och känner mig inte så hemma i trängseln bland 19-åriga svennebanan som tror att det är studentskiva... Meen det kunde ju vara kul att träffa mina vänner. Innan 90s skulle de på en förfest, ute i Fisksätra av alla ställen. Dit åker man med Saltsjöbanan som går en gång i halvtimmen. Jag anade att det skulle bli komplikationer redan från början men trodde jag skulle hinna med tåget efter dem och gick hemifrån 35 min innan det skulle gå. Men ÄNDÅ ser jag tågjäveln åka från stationen framför näsan på mig. Där stod jag med min lilla festkasse och det var 30 ytterligare minuter till nästa tåg. Dags för plan B. Inte för att jag hade en plan B men var illa tvungen att fixa en. Johnny tyckte jag skulle komma till honom och se på film, han var trött och hade sovit halva kvällen. Men icke i min galmmiga utstyrsel! Det var ju han som sagt hela veckan att han skulle gå ut så nu fick han stå i sitt kast! Ringde upp David istället för att se om han var hemma och mycket riktigt var det förfest på gång där och de skulle till Bonden dit jag eg hellre ville gå så det ordnade sig alldeles utmärkt. Förfesten drog dock ut på tiden en del så vi hann bara vara på Bonden 1.5 h då de stänger ett. Trist. Så fort det är nån klubb som spelar synth eller liknande där man kan träffa flk man känner så stänger den kl 1. Jag ville inte gå på 90s och betala 100 spänn för en timme. Så det blev att åka förbi Harry B James och plocka upp en Johnny som masat sig ut och stod med Tord i DJ båset och blev raggad på av små fulla hårdrocksbrudar.
Lördagen blev lugn. Såg på någon konstig Jane Austen film från 80-talet med Katti. Vi fann mest nöje i att sitta och dra hånanade kommentarer. Jag vet inte vad det är med brittiska TV-filmatiseringar från 80-talet, vad än de gör så ser det ut som en parodi...
Jag fick äntligen lite städat också. Rensade i garderoben. Jag har för liten garderob (jag vet vad du tänker, för mycket kläder, men NEJ), jag skulle vilja ha en såndär klädkammare som i Sex and the city filmen! Rader med garderober, upplysta skohyllor och stora speglar mmh...
I fredags var jag som sagt inte sugen på att sitta hemma ensam så jag piffade till mig för att gå ut. Rocco och Jonas hade kommit frå Das Boot och undrade om jag skulle följa med till 90s. Jag är väl inte så sugen på att gå på den klubben då man lätt blir trött på E-type och Corona i längden och känner mig inte så hemma i trängseln bland 19-åriga svennebanan som tror att det är studentskiva... Meen det kunde ju vara kul att träffa mina vänner. Innan 90s skulle de på en förfest, ute i Fisksätra av alla ställen. Dit åker man med Saltsjöbanan som går en gång i halvtimmen. Jag anade att det skulle bli komplikationer redan från början men trodde jag skulle hinna med tåget efter dem och gick hemifrån 35 min innan det skulle gå. Men ÄNDÅ ser jag tågjäveln åka från stationen framför näsan på mig. Där stod jag med min lilla festkasse och det var 30 ytterligare minuter till nästa tåg. Dags för plan B. Inte för att jag hade en plan B men var illa tvungen att fixa en. Johnny tyckte jag skulle komma till honom och se på film, han var trött och hade sovit halva kvällen. Men icke i min galmmiga utstyrsel! Det var ju han som sagt hela veckan att han skulle gå ut så nu fick han stå i sitt kast! Ringde upp David istället för att se om han var hemma och mycket riktigt var det förfest på gång där och de skulle till Bonden dit jag eg hellre ville gå så det ordnade sig alldeles utmärkt. Förfesten drog dock ut på tiden en del så vi hann bara vara på Bonden 1.5 h då de stänger ett. Trist. Så fort det är nån klubb som spelar synth eller liknande där man kan träffa flk man känner så stänger den kl 1. Jag ville inte gå på 90s och betala 100 spänn för en timme. Så det blev att åka förbi Harry B James och plocka upp en Johnny som masat sig ut och stod med Tord i DJ båset och blev raggad på av små fulla hårdrocksbrudar.
Lördagen blev lugn. Såg på någon konstig Jane Austen film från 80-talet med Katti. Vi fann mest nöje i att sitta och dra hånanade kommentarer. Jag vet inte vad det är med brittiska TV-filmatiseringar från 80-talet, vad än de gör så ser det ut som en parodi...
Jag fick äntligen lite städat också. Rensade i garderoben. Jag har för liten garderob (jag vet vad du tänker, för mycket kläder, men NEJ), jag skulle vilja ha en såndär klädkammare som i Sex and the city filmen! Rader med garderober, upplysta skohyllor och stora speglar mmh...
fredag 5 december 2008
Orka
Min fredagsrutin är oftast att gå och träna efter jobbet och sedan landa hemma med film och lägga mig tidigt. Denna vecka tränade jag dock igår istället för att jag tänkte försöka gå ut en sväng ikväll. Jag har inte träffat någon på hela veckan (förutom kollegorna på jobbet då) så jag känner att jag behöver få lite sällskap...
Jag satt i valet och kvalet igår, då alla mina instinkter sa mig att gå hem och mysa, de "instinkterna" kanske heter lättja. Men kanske har min kropp fastnat i min fredagsrutin. Kanske är det bara mörkt och kallt och jävligt och man är trött som en gris jämt. För disciplinen vann och jag gick och tränade, men kände mig bara kraftlös och blä. Det brukar annars kännas liksom sådär "skönt-jobbigt" men nu kändes det bara "jobbigt-jobbigt". Nåja, nu har man den nyttan gjord.
Och efter att jag kommit hem och fått i mig lite korvstroganoff, satte jag även upp min andra nya adventsstjärna (ja jag hittade sladd) och monterade på en strömbrytare och städade kattlådan.
Det var nåt annat jag egentligen skulle skriva om men så började jag med det andra och nu har jag glömt vad det var. Vafan. Jag borde få sova mer. Jag blir så virrig.
Jag satt i valet och kvalet igår, då alla mina instinkter sa mig att gå hem och mysa, de "instinkterna" kanske heter lättja. Men kanske har min kropp fastnat i min fredagsrutin. Kanske är det bara mörkt och kallt och jävligt och man är trött som en gris jämt. För disciplinen vann och jag gick och tränade, men kände mig bara kraftlös och blä. Det brukar annars kännas liksom sådär "skönt-jobbigt" men nu kändes det bara "jobbigt-jobbigt". Nåja, nu har man den nyttan gjord.
Och efter att jag kommit hem och fått i mig lite korvstroganoff, satte jag även upp min andra nya adventsstjärna (ja jag hittade sladd) och monterade på en strömbrytare och städade kattlådan.
Det var nåt annat jag egentligen skulle skriva om men så började jag med det andra och nu har jag glömt vad det var. Vafan. Jag borde få sova mer. Jag blir så virrig.
torsdag 4 december 2008
Lite julkärlek
Igår var jag och sprang på stan igen. Många gnäller på julhandeln, att den är hysterisk och jobbig, men jag tycker om den. Kanske för att jag inte känner nån negativ press, speciellt trångt tyckte jag inte det var heller, kanske för att jag är ute i god tid...
Jag tycker det är kul att julpynta och jag har just köpt två nya julstjärnor, såna där stora fina i papp. Jag har inte speciellt många att köpa julklappar till heller, det är tre-fyra personer som jag tycker om en massa och skulle vilja köpa all världens finaste gåvor till om jag hade råd. Speciellt kul är det att handla till min mamma, hon tog ju hand om mig på egen hand och är en väldigt självuppoffrande person. Hon har köpt alla möjliga leksaker och kläder till mig när jag växte upp och inte brytt sig speciellt mycket om sin egen garderob. Så då är det jättekul att köpa kläder till henne. Förra julen gav jag även ett presentkort på att vi skulle gå ut och shoppa tillsammans och det var jättetrevligt.
Så tycker jag även det är roligt att slå in paket, de ska vara fina utanpå också. J sa att jag gjorde så fina paket att han knappt vill förstöra dem genom att öppna :P
Igår var jag visserligen så dum att jag tog på mig stövlar med klack trots att jag visste att jag skulle shoppa lite sen. Det fick mina fötter betala dyrt för. Så vid 19-tiden stod jag trött och vrålhungrig och vinglade som ett fyllo på mina arma fötter på Åhléns, förargad över att de inte hade kvar några sladdar till min julstjärna. På vägen hem tänkte jag på saker jag skulle gnälla om i min blogg. Men idag har jag helt glömt vad det var :D
Jag tycker det är kul att julpynta och jag har just köpt två nya julstjärnor, såna där stora fina i papp. Jag har inte speciellt många att köpa julklappar till heller, det är tre-fyra personer som jag tycker om en massa och skulle vilja köpa all världens finaste gåvor till om jag hade råd. Speciellt kul är det att handla till min mamma, hon tog ju hand om mig på egen hand och är en väldigt självuppoffrande person. Hon har köpt alla möjliga leksaker och kläder till mig när jag växte upp och inte brytt sig speciellt mycket om sin egen garderob. Så då är det jättekul att köpa kläder till henne. Förra julen gav jag även ett presentkort på att vi skulle gå ut och shoppa tillsammans och det var jättetrevligt.
Så tycker jag även det är roligt att slå in paket, de ska vara fina utanpå också. J sa att jag gjorde så fina paket att han knappt vill förstöra dem genom att öppna :P
Igår var jag visserligen så dum att jag tog på mig stövlar med klack trots att jag visste att jag skulle shoppa lite sen. Det fick mina fötter betala dyrt för. Så vid 19-tiden stod jag trött och vrålhungrig och vinglade som ett fyllo på mina arma fötter på Åhléns, förargad över att de inte hade kvar några sladdar till min julstjärna. På vägen hem tänkte jag på saker jag skulle gnälla om i min blogg. Men idag har jag helt glömt vad det var :D
torsdag 27 november 2008
Vampyrer
Dropp dropp slask. Nu töar den vita snön bort. Lite tråkigt då det är första advent i helgen och jag hade sett fram mot lite julstämning (jag är fortfarande splittrad i mina känslor för snön).
Igår var vi och såg nya vampyrfilmen Twilight. I recensioner hade jag hört att den var bra men typiskt amerikansk, de gjorde jämförelse med den svenka vampyrfilmen Låt den rätte komma in. Klart att Twilight är "amerikansk" i jämförelse med en svensk film. Svenska filmer är alltid... tja, svenska (ni vet... svårmod, tystnad, tickade klockor). Jag är ledsen men jag behöver effekter och coola vampyrer med ett romantiskt skimmer. Twilight var helt underbar och jag fick gåshud ner till tårna. Jag viskade till J "varför tar du aldrig mig på ryggen och hoppar runt mellan träden"...? Jag ser fram emot nästa film, lite otålig faktiskt. När kommer den? Om en månad? *trumma med fingrarna*
måndag 24 november 2008
Snö
Snö snö snö
Nu kom den. Vräker ner och sveper in allt i ett luddigt täcke.
Jag är väl ingen vintermänniska. Jag hatar kylan som tvingar en att packa på sig i flera lager vilket utesluter en del favoritkläder och skor. Statiskt hår. Mössor och kapuschonger som sabbar frillan. Torr om händer och läppar. Snö som blåser i ansiktet och in i näsan. Halka och benbrott. Trafikföreningar och krockar. Snöskottning och blöta byxor.
Men i lördags var det lite mysigt ändå... Jag gick ut i det vita vykortslandskapet och andades in den friska luften som luktade nyfallen snö. Började automatiskt längta efter varm glögg och lussebullar. Trots det vägrade kroppen totalt. Den visste att detta inte var bra alls. Jag var helt deckad hela helgen. Var så trött att jag knappt orkade gå upp ur sängen. Blev jättedeppig över att jag inte orkade med mitt liv och bölade och fick sen migrän och låg och mådde illa nästa dag.
Så visst fint - men snöhelvete.
Nu kom den. Vräker ner och sveper in allt i ett luddigt täcke.
Jag är väl ingen vintermänniska. Jag hatar kylan som tvingar en att packa på sig i flera lager vilket utesluter en del favoritkläder och skor. Statiskt hår. Mössor och kapuschonger som sabbar frillan. Torr om händer och läppar. Snö som blåser i ansiktet och in i näsan. Halka och benbrott. Trafikföreningar och krockar. Snöskottning och blöta byxor.
Men i lördags var det lite mysigt ändå... Jag gick ut i det vita vykortslandskapet och andades in den friska luften som luktade nyfallen snö. Började automatiskt längta efter varm glögg och lussebullar. Trots det vägrade kroppen totalt. Den visste att detta inte var bra alls. Jag var helt deckad hela helgen. Var så trött att jag knappt orkade gå upp ur sängen. Blev jättedeppig över att jag inte orkade med mitt liv och bölade och fick sen migrän och låg och mådde illa nästa dag.
Så visst fint - men snöhelvete.
måndag 17 november 2008
Kusin Vaccin
Idag har jag vaccinerat mig mot vinterns läskiga influensa. Jag fick det gratis genom jobbet vilket var varför jag gjorde det. Förra vintern fick jag nog influensa, det var iaf riktigt vidrigt, hade feber i en vecka och var så svag att jag knappt orkade gå på toa. Så visst vill jag slippa det, och visst vill jag inte förlora pengar på att vara sjuk. Men samtidigt täker jag lite på vårt hektiska samhälle igen där vi inte tillåts att vara sjuka. Sjuka som de flesta kan blir ibland, liksom att det kan hända saker som tex att en närstående går bort och då måste man få ta en paus. Vi är väl inte sämre människor för det? Visserligen skulle vi inte ha alla dessa mångtaliga virus och influensor om vi inte var så globaliserade. På stenåldern (nu är jag tillbaka där igen, ack denna ljuva tid då man orakad sprang omkring i djurhudar och inte brydde sig om varken klockor, plastikoperationer eller amorteringar... :P) så var man nog nästan aldrig sjuk på det sättet vi är idag, man å andra sidan blev man bara ca 40 år (ojoj J hade legat risigt till om han levde på stenåldern ;P). Så i vår konstlade värld så är det rätt bra grej det där med vaccinet iaf, en bra investering och jag rekommenderar andra att ta det också, så för ni inte heller det vidare till tex lilla mamma som inte tagit ngn spruta.
Lilla mamma fyllde för övrigt hela 60 år i lördags, dagen efter att pris Charles fyllde det samma. Åkte på ett litet stillsamt firande borta i Vårberg (där någon bränt ner puben Vitlöken - ja den heter verkligen det) och fick med mig J som var lite välvillig och kände att han vågade sig på att träffa min släkt. Det var iaf en mjukstart för det var inget stökigt kalas med många flaskor och gitarren åkte inte fram en enda gång (men morfar sjöng iaf den finska visan om att små pojkar också får kramas med vackra flickor, om de betalar fulla priset...)
Senare på kvällen vågade jag mig ut i en annan mörk förort, till Rågsved där Tess hade sin inflyttningsfest. Jag är väl inte direkt nån hundmänniska men jag hade förberett mig på att hennes hund skulle vara där. Backade dock ett steg när dörren öppnades och det flög ut TRE hundar. Ih. Men jag överlevde och de var ju rätt söta sen när de låg och sov...
Lilla mamma fyllde för övrigt hela 60 år i lördags, dagen efter att pris Charles fyllde det samma. Åkte på ett litet stillsamt firande borta i Vårberg (där någon bränt ner puben Vitlöken - ja den heter verkligen det) och fick med mig J som var lite välvillig och kände att han vågade sig på att träffa min släkt. Det var iaf en mjukstart för det var inget stökigt kalas med många flaskor och gitarren åkte inte fram en enda gång (men morfar sjöng iaf den finska visan om att små pojkar också får kramas med vackra flickor, om de betalar fulla priset...)
Senare på kvällen vågade jag mig ut i en annan mörk förort, till Rågsved där Tess hade sin inflyttningsfest. Jag är väl inte direkt nån hundmänniska men jag hade förberett mig på att hennes hund skulle vara där. Backade dock ett steg när dörren öppnades och det flög ut TRE hundar. Ih. Men jag överlevde och de var ju rätt söta sen när de låg och sov...
onsdag 12 november 2008
Maximera dagen
Jag vet att många andra är trötta på vintern men det känns inte så. Folk säger kanske att det är trist väder, att de är lite trötta, men jag märker det inte på dem. Själv känner jag mig helt förstörd veckorna igenom. Det är en mardröm varje morgon att lämna den varma sängen och det är inte alltid lätt att hinna i tid, för klockan verkar bara springa iväg innan jag ens fått på mig strumporna. Och sen när jobbet äntligen är slut för den dagen, då borde man göra saker som att diska, tvätta, träna, betala räkningar, fika med vänner, träffa familjen, rensa på datorn, måla om möbler och tusen andra saker (flera av dem eg. rätt trevliga saker, om man nu bara hade tid att slappna av och njuta av det utan att får skuldkänslor att nåt annat lider). Jag orkar knappt laga mat sen är jag körd för resten av kvällen och ligger som limmad i sängen. Visst gör jag det där andra också, man måste ju liksom. Men jag är så trött så jag nästan kräks. Seriöst, är det inte så för er andra också? Hur kan ni verka så pigga?
Det är ju egentligen biologiskt att vara pigg när det är ljust och trött när det är mörkt. På stenåldern när man inte hade klockor gick man ju upp med solen och ned med den samma (jag var inte där men jag inbillar mig det). Så biologiskt sett borde vi bara jobba mellan 9-15 på hösten och gå i ide under vinterns mörkaste dagar. Tycker jag. Men vi pushar sönder oss själva, maximerar människors prestationer som vi vore maskiner. Lys upp våra städer och rum, låtsas att dagen är längre än den är. Jobba, jobba, jobba, köpa, fixa, städa, bygga om, styla upp, forma blaaah.
Jag vet att folk häller i sig kaffe för att vara pigga, jag tål det inte så bra. Träning är bra för hälsan men jag känner mig inte piggare generellt för det. Och efter träningen, när endorfinerna lagt sig, är jag ju mer trött än nånsin. Ifs på ett väldigt skönt "nuharjagvartduktig"-sätt men jag orkar likväl inte städa i badrummet. Jag kanske borde lägga mig tidigare, men då hinner jag ju inte heller med allt det där jag borde göra. Funkar ibland. Men så kommer de gånger när min galna granne dammsuger kl 02 på natten eller katten jamar kl 04....
Men kanske ser jag piggare ut än jag är. De flesta gånger folk lägger huvudet på sned och säger "vad trött du ser ut" är när jag är osminkad. Så det är väl bara tt lägga på en mask och låtsas som alla andra...
Det är ju egentligen biologiskt att vara pigg när det är ljust och trött när det är mörkt. På stenåldern när man inte hade klockor gick man ju upp med solen och ned med den samma (jag var inte där men jag inbillar mig det). Så biologiskt sett borde vi bara jobba mellan 9-15 på hösten och gå i ide under vinterns mörkaste dagar. Tycker jag. Men vi pushar sönder oss själva, maximerar människors prestationer som vi vore maskiner. Lys upp våra städer och rum, låtsas att dagen är längre än den är. Jobba, jobba, jobba, köpa, fixa, städa, bygga om, styla upp, forma blaaah.
Jag vet att folk häller i sig kaffe för att vara pigga, jag tål det inte så bra. Träning är bra för hälsan men jag känner mig inte piggare generellt för det. Och efter träningen, när endorfinerna lagt sig, är jag ju mer trött än nånsin. Ifs på ett väldigt skönt "nuharjagvartduktig"-sätt men jag orkar likväl inte städa i badrummet. Jag kanske borde lägga mig tidigare, men då hinner jag ju inte heller med allt det där jag borde göra. Funkar ibland. Men så kommer de gånger när min galna granne dammsuger kl 02 på natten eller katten jamar kl 04....
Men kanske ser jag piggare ut än jag är. De flesta gånger folk lägger huvudet på sned och säger "vad trött du ser ut" är när jag är osminkad. Så det är väl bara tt lägga på en mask och låtsas som alla andra...
söndag 9 november 2008
Trevlig helg...
Ja just det var ju som jag trodde, orkar inte skriva blogg speciellt regelbundet. Har fått ett par kommentarer om detta, shit, trodde ingen läste min blogg. Jag skriver ju bara en massa skit :)Nåja. Veckan har gått och jag har helt enkelt kommit fram till att det händer inte så mycket spännande i mitt liv (wohoo...) så jag har inte haft nåt att skriva om.
Jag har vart på utbildning för ett nytt program/system vi ska ha på jobbet vilket innebär att jag måste lära mig på nytt hur jag ska skriva in bokföring osv. Alltid lite nervöst hur man ska hålla allt flytande när man själv knappt vet vad man gör, men det ska nog gå bra... ehe.
När jag var på utbildningen var jag borta i Hötorget och åter inne i smeten med tillgång till alla affärer som jag inte har borta på Östermalm (hallå, där finns inte ens ett HM!!). Förut när jag jobbade där gick man varje lunch i affärer, då man helt enkelt inte hade nåt annat att göra. Finns ingen park att gå i, inget vatten att glo på... Vilket ledde till att jag köpte nån grej ungefär varje lunch. Men nu när jag inte shoppar onödiga saker varje dag får jag istället för mig att jag kan "unna mig" att köpa massa onödiga saker när jag väl går i butiker, jag får liksom "passa på"... (vilka ursäkter man kan hitta på) Vilket ledde till en shoppingräd med både efterföljande lycka och ångest... Nu är jag ju inte sån som köper märkeskläder, så för samma pris nån skulle betala för ett par Acne-jeans tex, så fick jag; två spetsklänningar, en "korsett-top", 5 BH:ar, en trosa, 2 strumpbyxor och en t-shirt... Men ändå.
Jag har vart duktig och fortsatt med mitt tränande. I fredags var jag som vanligt på mitt skivstångspass efter jobbet och gick sen hem och tog det lugnt i sällskap av katt. Men trots denna sunda start på helgen vaknar jag med spänningarna av all sömnbrist i veckan på lördagen och spenderar hela dagen och kvällen som ett ynkligt kolli i sängen med huvudvärk och illamående. För att slippa ligga hemma ensam ännu en kväll försöker jag r
ycka upp mig, "det blir säkert bättre om jag kommer ut och får i mig lite frisk luft" tänker jag hurtigt och gör mig fin. Åkte till en kompis för att dricka lite drinkar men tillslut kan jag inte ens dricka cola utan att må illa så jag är tvungen att åka hem igen och torka bort smink och ta på mig mysbyxorna igen utan att världen fick se min glans denna helg.ORÄTTVIST!
Men katten blev ju glad iaf.
måndag 27 oktober 2008
Explosioner och kollisioner
Måndagsmorgnar.
Be mig inte att göra nåt viktigt, inte röra nåt viktigt.
Det är upplagt att gå åt helvete.
I mitt vanliga måndagstillstånd laddade jag kaffebryggaren på jobbet och tfycker på ON-knappen. Jag fortsätter att fixa i köket, efter en stund slänger jag ett öga på bryggaren och inser att jag inte ställt dit kanna och att mörkt kaffe droppar ner på diskbänken. Jag börjar panikartat stå och vifta med kaffekannan tills jag beslutar mig för att hälla av det spillda kaffet först i vasken. Kunde vart en smart idé om inte detta leder till att luckan svänger ut och att filtret med innehållande blött pulver och kaffe faller ner i golvet och skapar en explosionsartad kaffekrater över halva köksgolvet och inredningen.
Såja.
Jag skriker och svär medan jag rusar ut mot städskåpet så att kollegorna kommer flockandes. Men snälla som de är hjälper de mig dock att torka upp hela kalaset.
Jag är ganska så nervös när jag laddar kaffebryggaren sen igen. Och golvet i köket kan ha fått en lätt mörkare betsad ton efter denna morgon...
Igår var jag och J på Cosmonova. Vi är barnsligt fascinerade av rymden och har legat på våra bakissöndagar och tittat på dokumentärer om planeter och stjärnor... Denna söndag kom vi iaf utanför dörren då jag blivit tipsad om filmerna på Cosmonova. Och det var det värt. Det är så mysigt att få känna att det pirrar i kroppen nästan lite som att man själv är där uppe, och jag älskar det enorma och mysiska mullrandet när man sveper nära en stor planet. Vi är så små så små i den stora rymden... Synd bara att filmerna är så korta, jag hade kunnat sitta där i ett par timmar och bara njuta.
Be mig inte att göra nåt viktigt, inte röra nåt viktigt.
Det är upplagt att gå åt helvete.
I mitt vanliga måndagstillstånd laddade jag kaffebryggaren på jobbet och tfycker på ON-knappen. Jag fortsätter att fixa i köket, efter en stund slänger jag ett öga på bryggaren och inser att jag inte ställt dit kanna och att mörkt kaffe droppar ner på diskbänken. Jag börjar panikartat stå och vifta med kaffekannan tills jag beslutar mig för att hälla av det spillda kaffet först i vasken. Kunde vart en smart idé om inte detta leder till att luckan svänger ut och att filtret med innehållande blött pulver och kaffe faller ner i golvet och skapar en explosionsartad kaffekrater över halva köksgolvet och inredningen.
Såja.
Jag skriker och svär medan jag rusar ut mot städskåpet så att kollegorna kommer flockandes. Men snälla som de är hjälper de mig dock att torka upp hela kalaset.
Jag är ganska så nervös när jag laddar kaffebryggaren sen igen. Och golvet i köket kan ha fått en lätt mörkare betsad ton efter denna morgon...
Igår var jag och J på Cosmonova. Vi är barnsligt fascinerade av rymden och har legat på våra bakissöndagar och tittat på dokumentärer om planeter och stjärnor... Denna söndag kom vi iaf utanför dörren då jag blivit tipsad om filmerna på Cosmonova. Och det var det värt. Det är så mysigt att få känna att det pirrar i kroppen nästan lite som att man själv är där uppe, och jag älskar det enorma och mysiska mullrandet när man sveper nära en stor planet. Vi är så små så små i den stora rymden... Synd bara att filmerna är så korta, jag hade kunnat sitta där i ett par timmar och bara njuta.
lördag 25 oktober 2008
Bra vibrationer
Äntligen kom jag iväg på ett träningspass igår! Naturligtvis hade mitt kort gått ut, det bör tilläggas att jag inte har använt det sen maj... eller var det april? Ehum. Och som på beställning kom en extrem träningsvärk i hela kroppen idag och jag känner mig knappast ung och viril utan mer som en 80-årig tant när jag rör mig. Det kanske inte krävs större förklaring hur plågsamt det var att släpa två fulla kassar med tvätt till tvättstugan. Min tvättstuga är för övrigt just en stuga, som ligger upp för backen längst bort i området. Idag råkade jag dessutom ut för att nån obrydd person hade kvar sin tvätt med 18 min kvar på min tid. Jag tänker ju knappast stå där och vänta i över en kvart, men man blir alltid lite skraj att det är nån såndär läskig person som skiter i att det är min tvättid och blir skitsur att jag tog ur hans/hennes ofärdiga tvätt och typ... stoppar snor i min tvättmaskin O_O Jag vet jag är paranoid, men ibland är lever sanningen upp till fantasin... Jag tänker tex inte nämna vilka det var som kissade i ölglas för att hämnas på "slattare"... (nej det var inte jag).
Hur som, höll den andra damen i tvättstugan (inte för att säga att jag är en "dam", låt mig fylla åtminstone 30 först...) med mig om att det var i min fulla rätt att ta ur tvätten. Hon såg lite finurlig ut och sa till mig i nästan lite flickaktigt förtroende att en gång när hon tvättade hade en knarkartjej lagt in tvätt på hennes tid, hon tog ur den men vågade inte säga att den inte var sköjd, så knarkartjejen gick väl hem och hängde upp tvätten...
Medan jag låg och jäste i sängen i morse såg jag ett program på 2:an om en amerikansk tant som hade en katt som spelade piano... Tydligen uppskattar katter musik, men det är även vibrationerna av pianot de gillar. Liksom deras spinnande som tydligen har en helande verkan på deras muskler och skelett, vilket man nu även anammat i sjukvärden och skapat vibrationmaskiner (inga snuskiga associationer nu va) med samma frekvens som kan förebygga benskörhet. Jag har även hört att det är bra att ha en spinnande katt om man har reumatism. Jag såg lite lystert på Busa som låg och sov brevid mig som en liten boll och försökte lägga henne på min mage för att få lite spinn-terapi. Men hon verkade ha blivit sårad av mina intentioner och gick därifrån. Äh, hon är ändå för stor och tjock numer för att ligga på mattes bröst...
Hur som, höll den andra damen i tvättstugan (inte för att säga att jag är en "dam", låt mig fylla åtminstone 30 först...) med mig om att det var i min fulla rätt att ta ur tvätten. Hon såg lite finurlig ut och sa till mig i nästan lite flickaktigt förtroende att en gång när hon tvättade hade en knarkartjej lagt in tvätt på hennes tid, hon tog ur den men vågade inte säga att den inte var sköjd, så knarkartjejen gick väl hem och hängde upp tvätten...
Medan jag låg och jäste i sängen i morse såg jag ett program på 2:an om en amerikansk tant som hade en katt som spelade piano... Tydligen uppskattar katter musik, men det är även vibrationerna av pianot de gillar. Liksom deras spinnande som tydligen har en helande verkan på deras muskler och skelett, vilket man nu även anammat i sjukvärden och skapat vibrationmaskiner (inga snuskiga associationer nu va) med samma frekvens som kan förebygga benskörhet. Jag har även hört att det är bra att ha en spinnande katt om man har reumatism. Jag såg lite lystert på Busa som låg och sov brevid mig som en liten boll och försökte lägga henne på min mage för att få lite spinn-terapi. Men hon verkade ha blivit sårad av mina intentioner och gick därifrån. Äh, hon är ändå för stor och tjock numer för att ligga på mattes bröst...
torsdag 23 oktober 2008
Från det ena till det andra....
En av mina kollegor sa idag "usch vad kallt det är nu".
"Det är friskt och klart" sade jag med ett leende. Okej jag var väl smått sarkastisk men hur kommer det sig att det är så lätt att vara optimist när andra är negativa eller deppiga? Det är nästan äckligt hur positiv jag kan bli när nån annan ifrågasätter livets orättvisor. Varför tror jag inte på det när jag själv anser att världen är kall och rutten?
Tänk om man kunde peppa upp sig själv med käcka små ord istället för att grotta in sig i misär om att tåget är sent, kön står still, magen putar ut eller luggen ligger åt fel håll....
"Fan nu är alla andra så uppfixade och fina och här står jag jag i jeans och smutsigt hår, jag som bara skulle hem och så lyckades de övertyga mig om att gå ut o ta ett glas. Nu kommer alla tro att jag är såhär ful jämt...." Ynk ynk. Men då säger man "Nejdå hur många gånger har inte du vart uppstylad och så sitter nån annan och känner sig ful. Du är helt enkelt bara naturlig och din fantastiska personlighet lyser igenom mycket bättre..." Bla bla.
Vore väl fint?
När jag var yngre skrev jag små brev till mig själv varje månad, ett år framåt. Då var jag jäkligt bra på att peppa mig själv. Tänk om jag verkligen kände att jag var så bra och var så tacksam för de fina saker jag hade som jag skrev att jag var? Det skulle ju definitivt göra livet lättare. Ungefär samma recept fick man i Mia Törnbloms bok, ni vet hon den entusiastiska fd prostituerade med nästan vitt hår (är det vitt eller blont, jag vet inte?) som är med i alla över-40-program och förordar Självkänsla... Man ska skriva en Jag är bra-bok varje dag. Jag försöker verkligen, men den krassa verkligheten är att jag inte hinner peppa mig själv... Jag orkar inte. Jag jobbar största delen av dagen sen ska man träffa vänner, familj, pojkvän, handla, diska, laga mat, stryka, duscha, rensa kattlådan, fixa med alla dessa papper... och sen är klockan över elva och det mest givande jag kan ge mig själv är att komma i säng innan tolv. Och då ligger den där lilla stackars Jag är bra boken där med 98% toma sidor.
Min slutsats av det är väl inte så okonventionell; vi har helt enkelt igen tid att må bra som vi lever nu. Vi behöver mer tid till oss själva, mindre stress. Idén om att vi bara bör jobba 6h om dagen känns rätt naturlig. Om folk jobbar mindre får vi mer tid att hålla oss friska och glada. Fler kan jobba om vi delar tiden och då när arbetslöshet och sjukskrivningar minskar har vi råd att sänka arbetsgivaravgifter just för att anställa dessa extra.
Från känslor till politik.... Jag resonerar lite hoppigt, men ni får hänga med....
"Det är friskt och klart" sade jag med ett leende. Okej jag var väl smått sarkastisk men hur kommer det sig att det är så lätt att vara optimist när andra är negativa eller deppiga? Det är nästan äckligt hur positiv jag kan bli när nån annan ifrågasätter livets orättvisor. Varför tror jag inte på det när jag själv anser att världen är kall och rutten?
Tänk om man kunde peppa upp sig själv med käcka små ord istället för att grotta in sig i misär om att tåget är sent, kön står still, magen putar ut eller luggen ligger åt fel håll....
"Fan nu är alla andra så uppfixade och fina och här står jag jag i jeans och smutsigt hår, jag som bara skulle hem och så lyckades de övertyga mig om att gå ut o ta ett glas. Nu kommer alla tro att jag är såhär ful jämt...." Ynk ynk. Men då säger man "Nejdå hur många gånger har inte du vart uppstylad och så sitter nån annan och känner sig ful. Du är helt enkelt bara naturlig och din fantastiska personlighet lyser igenom mycket bättre..." Bla bla.
Vore väl fint?
När jag var yngre skrev jag små brev till mig själv varje månad, ett år framåt. Då var jag jäkligt bra på att peppa mig själv. Tänk om jag verkligen kände att jag var så bra och var så tacksam för de fina saker jag hade som jag skrev att jag var? Det skulle ju definitivt göra livet lättare. Ungefär samma recept fick man i Mia Törnbloms bok, ni vet hon den entusiastiska fd prostituerade med nästan vitt hår (är det vitt eller blont, jag vet inte?) som är med i alla över-40-program och förordar Självkänsla... Man ska skriva en Jag är bra-bok varje dag. Jag försöker verkligen, men den krassa verkligheten är att jag inte hinner peppa mig själv... Jag orkar inte. Jag jobbar största delen av dagen sen ska man träffa vänner, familj, pojkvän, handla, diska, laga mat, stryka, duscha, rensa kattlådan, fixa med alla dessa papper... och sen är klockan över elva och det mest givande jag kan ge mig själv är att komma i säng innan tolv. Och då ligger den där lilla stackars Jag är bra boken där med 98% toma sidor.
Min slutsats av det är väl inte så okonventionell; vi har helt enkelt igen tid att må bra som vi lever nu. Vi behöver mer tid till oss själva, mindre stress. Idén om att vi bara bör jobba 6h om dagen känns rätt naturlig. Om folk jobbar mindre får vi mer tid att hålla oss friska och glada. Fler kan jobba om vi delar tiden och då när arbetslöshet och sjukskrivningar minskar har vi råd att sänka arbetsgivaravgifter just för att anställa dessa extra.
Från känslor till politik.... Jag resonerar lite hoppigt, men ni får hänga med....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
