Explosioner och kollisioner

Måndagsmorgnar.
Be mig inte att göra nåt viktigt, inte röra nåt viktigt.
Det är upplagt att gå åt helvete.
I mitt vanliga måndagstillstånd laddade jag kaffebryggaren på jobbet och tfycker på ON-knappen. Jag fortsätter att fixa i köket, efter en stund slänger jag ett öga på bryggaren och inser att jag inte ställt dit kanna och att mörkt kaffe droppar ner på diskbänken. Jag börjar panikartat stå och vifta med kaffekannan tills jag beslutar mig för att hälla av det spillda kaffet först i vasken. Kunde vart en smart idé om inte detta leder till att luckan svänger ut och att filtret med innehållande blött pulver och kaffe faller ner i golvet och skapar en explosionsartad kaffekrater över halva köksgolvet och inredningen.
Såja.
Jag skriker och svär medan jag rusar ut mot städskåpet så att kollegorna kommer flockandes. Men snälla som de är hjälper de mig dock att torka upp hela kalaset.
Jag är ganska så nervös när jag laddar kaffebryggaren sen igen. Och golvet i köket kan ha fått en lätt mörkare betsad ton efter denna morgon...

Igår var jag och J på Cosmonova. Vi är barnsligt fascinerade av rymden och har legat på våra bakissöndagar och tittat på dokumentärer om planeter och stjärnor... Denna söndag kom vi iaf utanför dörren då jag blivit tipsad om filmerna på Cosmonova. Och det var det värt. Det är så mysigt att få känna att det pirrar i kroppen nästan lite som att man själv är där uppe, och jag älskar det enorma och mysiska mullrandet när man sveper nära en stor planet. Vi är så små så små i den stora rymden... Synd bara att filmerna är så korta, jag hade kunnat sitta där i ett par timmar och bara njuta.