Nytt spelbräde

Nu är det underbara "jullovet" över. Jag behövde få vara ledig bara för att få vara lite fri, vara med mig själv, inte måsta, stressa, jobba, pressa. Sova ut... ligga i sängen till eftermiddagen eller kanske hela dagen... Tvätta och pyssla lite...
Ännu ett nytt år. Det skålades in på Sugarbar som liten nödlösning, men jag tror nog ändå jag hellre är hemma med vänner, även om vi blir få. Ser på fyrverkerier... De missade jag nere bland husen.

Jag ser över året som gått... Har jag gjort det jag velat, uppnått saker jag ville? Varit lycklig? Börjar nästan få lite ångest, en liten årskris. Känner att jag borde ta tag i saker jag inte är nöjd med... Men man vet aldrig säkert hur man får det man verkligen vill ha. Man kan inte garanteras framgång. Och ibland vet man inte vad det verkligen är som gör en lycklig förrän man är där. Kan vara nåt helt annat...
Att våga. Att orka. Att lyssna på sig själv.

Jag börjar med små steg. Har alltid älskat att teckna och det är en del av mig. Men sen jag började jobba heltid har jag blivit en motivationslös zombie. Har inte orkat teckna nåt. Inte pysslat med hemsidorna, mina kunskaper i Flash och Indesign har förfallit... Jag som var så duktig. Det är sorgligt. När jobbångesten drabbade mig första dan efter semestern var önskan starkare än nånsin att få vinna pengar eller nåt, kunna satsa på att starta eget, sitta hemma och illustrera. Jag köpte en trislott. Jag vann inget. Men jag tog ett tomt block och en svart penna och lade i väskan. Jag sade till mig själv att jag måste börja teckna igen, om det så bara är klotter på tunnelbanan. Förlora inte lusten, idéerna, vanan... Det blir som mitt lilla nyårslöfte. Jag ska rita nåt varje dag. Och jag känner mig faktiskt bättre på något sätt. En liten liten låga som börjar brinna inom mig, liten men den finns där. Glädjen och motivationen är inte död, den bara ruvar där inne.