Nånting annat

Jag känner mig lite trött. Trött på den tunga, hårda verkligheten. Eller egentligen det paradoxalt "konstlade" med "verkligheten". Det känns som det ligger massa gammal smutsig sand runt om mig som ännu inte sopats upp efter vintern. Livet är som det är, men jag kan inte låta bli att vilja ha nåt annat. Vissa saker går att ändra, andra är svårare.
Jag är trött på att vara trött. Att tiden inte räcker till att må bra. Man jobbar och jobbar och hinner inte med det man vill. Det blir en ond cirkel. Jag sover inte tillräckligt för att hinna, orkar inte göra det jag borde hinna med för att jag inte sover. De små mellanrum jag är ledig vill jag fylla med allt det som är viktigt i livet, kreativitet, kärlek, vänner, familj, natur, träning... Allt det där man egentligen fyller helgerna med verkar lite tröttsamt. Att alla jämt ska vara ute och festa festa, hälla i sig alkohol, spackla på sig yta, skapa tomma relationer med bekanta man bara träffar ute när man är full, ramla runt i en overklig dimma på trånga skitiga ställen, sova oroligt, vakna upp och vara bakis, gömma sig bakom persienner, sen lägga på sig ytan och ut igen... så rädd att jämt missa nåt... missa... nåt? Vad är det man missar...?
Jag känner som jag missar nåt. Jag börjar längta efter det där rena, essentiella. Kunna vakna pigg och fräsch utan migrän, utan att vara bakis. Vara ute i solen, känna våren, promenera, plantera, uppleva, andas, mysa. Jag vill kunna umgås med vänner borta från stökiga uteställen. Prata nyktert om riktiga saker med folk man tycker om. Skapa verkliga band, inte bara "vänner" på facebook som man hälsar på och frågar "hur är läget"? Önskar att jag slapp jaga folk med fullbokade scheman som inte själva hör av sig. Jag vill hitta på massa mysiga, roliga saker med min partner och annat bus två människor kan hitta på när man är kära...
Tillsvidare får ja väl göra mitt så gott jag orkar mellan jobb, disk och migrän. Trivas mer i mitt eget sällskap, jag har ju katten iaf... :P