ag börjar inse att högstadiet inte är över... Det vill säga att många människor inte alls mognar och blir insiktsfulla, självgrandskande och fördomsfria. Jag inbillade mig det ett tag då övergången var så tydlig mellan den hårda högstadietiden med skitsnack och rykten, till gymnasiet där man äntligen fick vara ifred... Men allt är relativt. Bara för att man inte längre har elakt klotter på sitt skåp eller blir inlåst på toaletten av mobbare, så betyder det inte att människor slutar snacka skit och bete sig barnsligt. Det har ju med dåligt självförtoende att göra, och det försvinner inte med puberteten även om delarna i hjärnan som har med moral och etik att göra blir bättre utvecklade som vuxen. En mänsklig försvarsmekanism är att skvallra om och förstora upp andras misslyckanden och problem för att överskugga sina egna. Jag inbillade mig ett tag att mitt liv var min ensak, men helt plötsligt dyker det upp folk och frågar om privata detaljer som jag aldrig har pratat med dem om. Eller ännu värre, när folk man inte känner säger helt osanna saker om mig med mål att förstöra och jävlas. Jag är fortfarande ställd.
Det blir värst när folk som mår dåligt försöker festa bort sina sorger och i fyllan kommer det barnsliga, egoistiska underjaget fram gånger 10. Det kan resultera i rent förtal och till och med våld. Avundsjuka tjejer som knuffar på rivaler och frustrerade killar som trycker ner de som sticker fram för mycket...
Men även i nyktert tillstånd kan folk vara odrägliga. Jag har hört om ren mobbning på arbetsplatser, utfrysning och ovärdiga kommentarer som inte alls hör hemma i en proffessionell miljö. Och de andra låter det pågå. Rädda att själva bli utsatta och grandskade... precis som alla var rädda för mobbaren i skolan...
Hej och välkommen till ett nytt år på skolan Livet. Kanske fäller vi varandra med käppar på ålderdomshemmet också.... :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar