Äntligen ska jag orka avlägga en reserapport från London...
Torsdag 8 april
Katarina och jag anländer till Stansend, förföljda, känns det som, av stora bröliga karlar som söp och pratade fotboll (framförallt den största klunsen som satt bakom mig och gnällde på sina polare då de inte ville fortsätta dricka sprit när de landat). Varför är det alltid så, att när det kommer in en besvärlig människa som man absolut inte vill sitta bredvid, så sätter de sig alltid där...? Turligtvis bodde de inte på samma hostel :P
Clink som vårt hostel hette, hade fått goda betyg på hostelbookers.com. Det var stort och såg ut som en skola. Vi släpar våra väskor genom en lång orange korridor och kommer fram till vår dörr som öppnas med nyckelkort, påminner mycket om en finlandsbåt.
Även rummet påminner om en finlandshytt, men ännu kalare, och ännu mindre. :/
Vi blir chockade över hur litet det är. När man bokar ett "twin
private room" får man tydligen en "prison cell". Inte ens gadiner eller en garderob! Katti erbjuder sig dock att sova uppe vid fönstret då jag är så lättväckt (men hon vaknade av ljuset på morgonen likväl så jag tror bara hon var snäll). Man hör tydligt folk komma och gå i korridoren. Dörrarna smäller igen. Folk duschar mitt i natten...
Fredag 9 april
Vi har inte lyckats sova så mycket. Trött och huvudvärk. Vi går ner i hostelets källare där de serverar gratis frukost. Den består dock bara av bröd med sylt på som bara sväller i munnen och dåligt kaffe.
Katti har snällt gått och lovat sin kusin att lämna tillbaka en klocka han köpt i London tidigare, så vi anser att det är bäst att klara av det först. När vi hittat fram till Hatton garden 34 har vi ingen aning om vilken butik det är. Vi testar och ringer på en guldbutik och en lite gayig äldre gentleman öppnar. De säljer inga klockor men säger att det kan vara i nån av våningarna i huset ovanför, att vi får leta...(!) Vi går upp i en husport och chansar på en en klockreparatör. Givetvis vet de inget om klockan men tillslut hänvisar de oss till Hatton gardens 32 istället. Jag har ont i huvudet och börjar bli lite irriterad men ställer upp för min vän som måste släpa på en tung låda där klockan ligger i. Vi går till Hatton gardens 32 som visar sig vara nån stor "marknadsplats" för smyckessäljare... Vi frågar efter "Baba" som är det enda namn vi har att gå efter. Tillslut får vi veta att han inte är där. :( "Kom tillbaka senare" säger de "Fuck you, take the fucking watch" vill vi säga - men det gör vi inte...
Vi går och fikar på Costa som har väldigt gott kaffe och shoppar lite på New look. Eller Katti shoppade, jag lyckades vara sträng mot mig själv under hela resan då jag redan förshoppat mig i England på nätet... Solen skiner och det är varmt, men jag har fortf ont i huvet efter en treo. Katti erbjuder mig sin starkare migränmedicin, men jag vill avvakta lite innan jag knarkar på för mycket :P
Tillbaka på Hatton gardens - den lite finare loppmarkanden - hittar vi en man med skägg som sägs vara Baba. Men han verkar inte heller veta nåt om klockan och säger att vi ska till Victoria station! Nä, då gav vi upp för den dagen. Katti får snällt släpa på den tunga klockasken och försöka ringa denna hemlige Ali Baba sen. Vi hatar hennes kusin båda två just då.
Vi åker till Camden istället och äter asiatisk slabbig buffé och tittar i skojiga butiker. Oh I love Camden! Solen skiner och humöret är lite bättre. Jag hittade en klänning jag försökt köpa på nätet men som var slut då. Katti går runt i sina högklackade stövlar vilket blir allt mer besvärligt och jag säger till henne att bara köpa några billiga jympaskor innan hennes fötter pajar. Men det är naturligtvis inte förrän hon nästan inte kan gå som hon äntligen hittar ett par svarta jympaskor.
Tillbaka i vår orangea cell ser hon att hon har fått väldens blåsa under foten som gör henne halvt handikappad under resen av resan... Men men. Efter lite vila går vi ner i hostelbaren och dricker varsin blaskig drink för 2,5 £.
Sen går vi på jakt efter en restaurang som Tess tipsat om men som visar sig vara stängd. Kattis fot gillar inte detta. Vi nöjer oss med en annan halvsunkig restaurang. Efter det ger vi oss mot Soho i jakt på ett annat tips jag fått, gothbaren Intrepid fox. Givetvis har jag läst fel på adressen så vi tar en lång omväg och får nöja oss med en vanligt Engelsk pub. Det var mysigt att alla stod utanför på gatan i den milda vårkvällen - inte som i Sverige bara för att röka - utan man stod bara där och hängde. När vi sedan fick veta vart Intrepid fox låg var Kattis fot på strejk så vi fick ge upp för kvällen. Back to Kings Cross.
Lördag 10 april
Min kropp hade vant sig lite mer vid störningar och sömnbrist. Så ingen huvudvärk - yay!
Vi äter ordentlig fruktost bestående av omelett. Vi tog sallad till istället för alternativen bönor eller fries... Nu hade Katti ringt det skumma numret, så vi åkte förbi Hatton gardens åter igen och dumpade av klock-fan. Sedan mer kaffe på Costa och mot Highgate Cementary. Uppe vid Highgate var det gröna gräsmattor och vårblommor. Jag gick med ett brett leende och sög in min första vårdos. Kyrkogården var otroligt vacker med massa gamla gravar, en del helt övervuxna. Det var vilt och mystiskt.
Sedan tog vi en dubbeldäckare längs Oxford Street som kravlade sig fram, men trängseln på gatan gjorde att man hellre satt i bussen. Vi letade bl.a. efter Primark som tydligen skulle ha massa billiga bra kläder. Men när vi väl hittade dit ville jag nästan vända i dörren. Visst var det billigt, men det var ju mest crap. Kanske hade man orkat leta fram ett fynd om det inte vart hundratals andra människor där...
På kvällen gick vi till gothklubben Slimelight som flera tipsat mig om. Den påminner om grottan/K17 med stengångar och rum här och där. Helt ok men det dansades bara på riktigt i en av rummen. På ett annat dansgolv var det nästan tomt, där stod bara 5 st höga människor och svajade på golvet vända mot DJn. Som zombies ungefär.... :P På en poster på toaletten ser jag alldeles för sent att det hade vart en liten gothfestival nånstans tidigare på kvällen där mitt älskade Clan of Xymox hade spelat. Arrgh, hur kunde jag missa det!? Lite senare ser jag dock självaste Ronny Moorings stå där på Slimelight så jag får iaf hälsa på honom och ta mej ett litet fan-foto :P
Söndag 11 april
Vi checkar ut innan kl 10 och lämnar in våra väskor på stationen. Engelsmännen är ju så rädda för bomber numer så de har inga boxar längre. Vi får betala 8£ var för att väskorna ska röntgas och ligga i förvaring. Sedan fördriver vi dagen med lite bokhandel på Oxfordstreet och lite mer marknad i Camden. Sedan flyger vi hem från Gatwick på kvällen. Det blir lite försenat. Först 02.30 står jag i min hall igen och klappar på en mammig Busa.
Men det var ju tur att vi åkte hem från London i söndags innan vulkanutbrottet på Island satte stopp på flygtrafiken!
