Kör på!

ag var på bra humör i fredags :) Det var inte nåt speciellt det berodde på, inte en enda sak iaf. Kanske att oron hade lättat lite efter mitt besök på Arbetsförmedlingen i torsdags... Och så hade jag en till arbetsintervju. Men kanske jag var lite mer pepp på de jobb jag sökt då som hade mer kreativa sysslor än just som produktionsledare. För jag är ju så sabla kreativ ;D Började tänka att det kanske inte är så pjåkig på layoutkunskap... Visserligen tar jag hemskt gärna ett produktionsledarjobb som jag är bra på och har mycket erfarenhet av, där får man ju ändå jobba med grafiska produkter. Men bara då jag läste annonser där de ville ha nån som kunde photoshop osv, kände jag att det skulle jag ju kunna klara av, och tänk om man kunde få sitta och leka i layoutprogram hela dagarna som arbete... mmm...!

På fredagkvällen var jag på konsert och såg Alice in Videoland på Pluto. Jag hade inte vart i lokalen tidigare och de var väl inge vidare, liten och trång, rökig och med bara vin eller öl i baren... och så var det stopp i toan så man fick gå på en Holken UTOMHUS mitt i vintern! O_O Tur att man var full och knappt kände kylan mot rumpan ändå. Men det var kul och peppande att står och dansa till AiV. Synd bara att jag blev bakis som en liten gris dagen och kvällen därefter och missade allt kul då. Idag har jag dock vart produktiv igen. Jag har kört långt med min Toyota. Min symaskin alltså. Ännu en punkt på min lista - att sy alla de där kläd-idéerna jag har. Det bidde två fina kjolar. Jag borde lägga till en ny kategori på hemsidan...
Får se vad jag hittar på imorgon...

Helt ok faktiskt

dag hade jag en ny dejt med Arbetsförmedlingen. Enligt mitt papper skulle vi upprätta en "handlingsplan" vilket gav mig dåliga vibbar. Förväntade mig det värsta, att jag var tvungen att söka utsatta jobb som var associerade med allt jag tidigare gjort, från telemarketing till ekonomi, och annat som skulle krossa mina karriärsdrömmar... Men jag fick en trevlig tant från Helsingfors som verkade förstå vad jag ville. Hon märkte att jag hade koll över mitt sökande och det enda jag behövde göra var att ringa in till kundtjänst en gång i månaden och stämma av hur det gick. (Och förhoppningsvis får jag jobb snart och slipper göra ens det.)

Efteråt behövde jag inte tröstshoppa, utan gick och glädjeshoppade istället :P Bidde bl a annat en röd kavaj och en "dyr" väska... Jag är inte den som köper designer-skor och -väskor för flera tusen som västa "Sex and the city-bruden". Jag är uppväxt med en ensamstående och arbetslös mor och har aldrig fått dyra märkeskläder eller prylar, så jag är van vända på varje krona. Jag köper "tre par skor till priset av två" på Skopunkten och lyxar jag till det kan det bli nån "gothväska" för 300-400 kr. Men nu blev det en redig väska i skinn som rymde A4 mappar till tex intervjuer och nya framtida jobb. Och det var halva priset på "dyrt", vilket resulterade i 700 spänn. Det kanske inte får någon med bra lön som köper nyaste Iphone och Acne jeans, att höja på ögonbrynet... men för mig är det ovanligt lyxigt. Så låt mig tro att jag iaf liite är en lustshoppande "Sex and the City brutta" som fortfarande har råd att slänga pengar på ytterligare en assecoar ;P

Fjärilar

ecka nr 3 av arbetslöshet... Fler jobb sökta, en till intervju, första kassakortet inskickat.
Jag passade på att tatuera mig när jag ändå kan gå hemma och läka. Jag har gått och funderat på mina fjärilar ett bra tag och nu när jag ändå håller på att avverka alla såna projekt som ligger och väntar så kunde jag ju lika gärna göra detta också :) Och ja, det gjorde lite mer ont att tatuera sig på ryggen - men vill man vara fin får man lida pin. Och fint blev det. Precis som jag tänkt mig. Ser fram emot sommaren och tex WGT när man kan gå runt med halterneck-topp... Det blev en lugn helg hemma med mina läkande tatueringar. Skippade Sy & Hantverkmässan, men jag vill absolut gå på den nästa gång då den verkar som klippt och skuren för mig. Men just nu har jag så mycket material och inspiration så jag kan nog hålla mig aktiv ändå. Kastade ut min trasiga gamla scanner och köpte en smidig liten sak från Canon så jag kunde få in mina teckningar i datorn igen. Det känns fanatstiskt att få tid till att äntligen få göra allt det där jag älskar... teckna, sy, göra askar och smycken osv. Det är trist att man inte får tid till sånt när man jobbar. Man ska kunna ha ett bra liv och göra sånt man brinner för samtidigt som man gör rätt för sig och tjänar sitt levebröd. Jag kan ju bara hoppas att jag får ett sånt jobb där jag har mer kreativa arbetsuppgifter, där jag kan använda min skaparglädje även inom de 8 h om dagen man måste sitta på arbetsplatsen. För det blir sällan så mycket tid över sen.

Använder min tid

ndra veckan som arbetslös... Jag har blivit av med den värsta deppigheten, nu är det "bara" en överhängande oro för framtiden som går upp och ner. Utnyttjar min "lediga" tid med att städa, träna, pyssla osv. Jobbade onsdag förra veckan och ska jobba lite imorn med, efter det obligatoriska informationsmötet på Arbetsförmedlingen, där jag kommer tvingas sitta och lyssna på saker jag redan vet till 95%... ZZZ. Har givetvis sökt en del jobb också. Varje gång jag snubblar över en annons som låter riktigt spännande börjar hoppet dansa iväg med mig. Men jag är så rädd att bli besviken, för det blir man ju i de flesta fall...

I söndags satt jag uppe till sent på natten och tillverkade mina små fina askar. Och nu har jag äntligen uppdaterat hemsidan med bilder på alla nya smycken jag gjort under hösten och vintern... Inte de snyggast bilderna dock. Nästa projekt är väl att hitta en bättre exponeringshållare och bättre ljus och fota om alltihop så det blir lite konsekvens!

A-a-arbetslös...

fredags var "sista" dagen på jobbet. "Sista" som att min anställning upphörde - liksom för de andra som är uppsagda (bara en stackars originalare blev återanställd och får sitta ensam kvar i ateljén med allt på sina axlar...). Men jag ska hjälpa dem några timmar i veckan med ekonomin tills jag hittar annat jobb. Vilket jag hoppas händer snart SNART! då det känns sådär lagom kul att hjälpa den arbetsgivare som sagt upp en. Jag samlade ändå ihop alla mina privata tillhörigheter och tömde datorn på mina egna filer i fredags. Alla hade en underlig känsla i magen och vi kände oss lite bestörta av att inte få nån riktig avtackning efter alla dessa år. På vägen hem med min packning ringde projektledaren från den byrå där jag låg i slutskedet av en anställningsprocess. Det hade dragit ut på tiden för nu hade läget ändrats för dem, och trots att de gillade mig, och trots mina fina rekommendationer så behövde de nu en annan typ av tjänst. Då försvann den möjligheten också. Visst ville de höra av sig framöver om de behövde mig men det är ju nu jag står utan jobb.

Blev en lagom party helg, men jag vande mig vid tanken att kanske vara arbetslös nån månad och få sova ut på morgonen och genomföra alla mina projekt hemma... smyckena, askarna, miniatyrerna, det som ska sys, sorteras osv. Men så fort jag satte min fot på Arbetsförmedlingen igår sjönk självkänslan till nollstecket igen. Det finns nog inget som är så anti-pepp för en människa som har jobbat sig till bra erfarenhet och är yrkeskvalificerad, att sätta sig på en föråldrad institution och bli en i mängden med bl a nykomna till sverige som inte ens kan språket och förortskids med hängande brallor och kepsen högt på hjässan. Jag skämdes nästan för att jag var tvungen att vara där. När man jobbar hela veckorna längtar man efter en jobbfri tid. Men står man utan jobb känns det som man är mindre värd. Alla goda ord jag fått om hur duktig jag är på mitt jobb och hur smart och trevlig osv jag är, var som bortblåsta. Det var som att det slutat gälla samma dag jag klev in på Arbetsförmedlingen.
När jag gjorde min obligatoriska registrering i AMFs databas fanns inte ens "Reklam" eller "Produktionsledare" under valen (!!). Och när förmedlaren som skulle skriva in mig sa att man var tvungen att söka jobb i hela landet för att få A-kassa, så ville jag nästan springa ut därifrån och hoppa från närmsta bro. Men jag nöjde mig med att tröstshoppa en klänning istället. Semlor också. När jag stod i kön på Konsum med mina vetebullar (som för övrigt hette "Solskensbullar" förr och var perfekt litet format och billigare än dessa sk. "Semmelbullar"), började den lilla ungen framför mig skrika hysteriskt för att han inte fick lägga upp sakerna på bandet och stod som förlamad och fortsatte skrika fast hans stressade mamma försökte räcka honom varor att lägga upp. Han skrek medan jag betalade, och fortfarande när jag gick ut ur butiken. Nu har jag ju inte barn själv så jag tar min friheten att vara fördomsfull mot föräldrar med hysteriska barn och tänkte "jäkla curling unge". Mitt dåliga humör gav mig också lust att antingen trycka in en påse i munnen på ungen eller bara knuffa omkull den och ryta till. Men jag gjorde ingetdera. Som den väluppfostrade och fega svensk jag är, tog jag mina bullar och gick hem och tröståt.