Jag vill gå ur Sporten tack!

portevenemang och våld verkar gå hand i hand. Adrenalin, hat mot andra lag, besvikelse, gruppmentalitet... Som Fredrik Strage skrev: Alla som kollar på sport utövar inte våld, men nästan alla som utövar våld ser på sport.

Det kryper under skinnet på mig så fort jag ser och hör sport-supporters på stan. Brölande gäng av killar i laghalsdukar och fotbollströjor (som om de själva skulle kunna pricka ett mål). De ser lite inavlade ut. Sjunger entoniga hat-ramsor om andra lag. Jag och vanliga människor håller oss undan.

I början på veckan blev en tjej våldtagen inne på toaletten under en Hammarbymatch. Ingen såg, ingen saknade sin "kompis" på läktaren...
Ikväll är det dags för AIK och IFK Göteborg att mötas på Råsunda. 290 skattebetalda poliser står redo att tygla bråken. För det blir alltid bråk, det vet man. Varför får de fortsätta gång på gång? Ett fenomen som riktar sig till en avskild grupp i samhället, dvs ett privat arrangemang, som skapar så mycket våld och kostar samhället miljoner, skulle aldrig få fortsätta om det var något annat. Sportvåld verkar lite mer godkänt. Varför?
Det har pratats länge om att klubbarna själva ska stå för notan. Det är ju självklart! De som förstör ska laga. Om jag kan gå ur svenska kyrkan för att jag inte tror på den och inte vill betala kyrkostatt vill jag gå ur Sporten också. Inga av mina skattepengar ska användas till våld och skadogörelse runt sportevenmang. Om alla vi som är emot detta skulle sluta betala skulle det bara finnas supportrarna kvar.

Jag kanske är naiv, men jag blev uppriktigt förvånad över att lära mig att man serverar alkohol under matcher. Jag vet att man serverar öl osv under konserter, men det är inte speciellt ofta pikestyrkor får mota bort aggressiva konsertbesökare som pucklar på varann.

Det bästa och vettigaste svaret: publikfria matcher.