Men det som avgör varför man tillhör en viss subkultur är väl främst att man gillar musiken? I de flesta fall. Sen finns det väl de som attraheras av en viss klädstil förstås. Är man ung provar man ofta på olika stilar innan man hittar sin grej. Ofta samma som sina kompisar. Jag lyssnade ju mycket på mainstream, RnB och sånt skit när jag gick i högstadiet, för att de flesta andra i hooden Skärholmen gjorde det...
Men min fundering var runt var det är som gör att man föredrar en viss musikstil och inte andra. Som jag tex, varför jag går igång på synth, rock osv men får obehagskänslor av hiphop och opera. Och just de som gillar hip hop eller opera, varför de njuter just av den musiken (nu skulle jag egentligen inte kalla hip hop för "musik" men nu ska jag inte vara sån... ;P)...?
Är det nåt genetiskt? Eller är det för att man förknippar viss musik med nåt positivt? Men den teorin håller inte riktigt heller... Blir man påverkad av den musik man hör under sin uppväxt? Min mamma lyssnade iofs på Beatles och Loving Spoonful vilket kan ha påverkat mitt intresse för rock, men min mor har aldrig vart någon musikfanatiker som spelat mycket musik hemma. Och vart kom min synthpreferens ifrån? Var det för att jag hade det svårt som tonåring och hittade till den mörka synthkulturen där alla andra fd "mobbade" barn gömde sig? Gillar vi verkligen musik för musikens skull eller har vi mer eller mindre "lärt" oss att gilla den för att vi gillar det runt om...?
Jag inbillar ju mig att jag gillar musiken för dens egna skull först och främst. Det är ju inte ens allt inom en genre jag tycker om, utan det är vissa artister, vissa låtar som tilltalar mig. Och riktigt bra låtar kan ge mig ståpäls... DET kan man väl ändå inte "lära" sig att få...?
Är det nåt genetiskt? Eller är det för att man förknippar viss musik med nåt positivt? Men den teorin håller inte riktigt heller... Blir man påverkad av den musik man hör under sin uppväxt? Min mamma lyssnade iofs på Beatles och Loving Spoonful vilket kan ha påverkat mitt intresse för rock, men min mor har aldrig vart någon musikfanatiker som spelat mycket musik hemma. Och vart kom min synthpreferens ifrån? Var det för att jag hade det svårt som tonåring och hittade till den mörka synthkulturen där alla andra fd "mobbade" barn gömde sig? Gillar vi verkligen musik för musikens skull eller har vi mer eller mindre "lärt" oss att gilla den för att vi gillar det runt om...?
Jag inbillar ju mig att jag gillar musiken för dens egna skull först och främst. Det är ju inte ens allt inom en genre jag tycker om, utan det är vissa artister, vissa låtar som tilltalar mig. Och riktigt bra låtar kan ge mig ståpäls... DET kan man väl ändå inte "lära" sig att få...?
Mmh. Mycket att fundera på där. Nån som har andra teorier?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar