Jag ser museer som undervisning. Ibland vet man för lite om en sak för att veta att man är intresserad. Om det är gratis kanske man går dit av en slump och upptäcker saker man inte skulle veta/vara intresserad av annars. Annars förvandlas det ordagrant till finkultur, att bara de som har pengar kan ta del av den.

På tal om grupper med sämre inkomst läste jag i SvD om gäng i Stockholmsförorter som har startat massa bilbränder. Först var det kaoset i Rosengård, sen Göteborg och nu brinner Norsborgs tunnelbana. Ungdomarna motiverar det hela med att de är missnöjda med att vara negligerade. Och visst är det till viss del så. Men blir det bättre av att förstöra saker?
Jag är uppväxt i Vårberg med gängkulturer och gangsterglorifiering. Det finns en så stor destruktivitet trots försök att göra det bättre. När jag var liten hände det att vi klottrade lite eller så, men inte var det p g a något bakomliggande politiskt engagemang att få det bättre i samhället... bah. Det var för att man var en liten skit som ville vara tuff (det man trodde var tufft alltså...). För att man inte hade bättre förebilder och vuxna som uppfostrade en till nåt bättre (inget ont om min mor, hon var ensamstående och i slutänden blev det ju nåt vettigt av mig). Det är bara en kass uppfattning om hur man ska leva ett bra liv. Brott och att inte bry sig om sin omvärld ses som nåt coolt. Man ser upp till filmkaraktärer och rap-artister som förespråkar "respekt" genom våld och pengar genom brott. Om det byggs upp en ny fin lekpark, tro då att det kommer ungdomsgäng och river, sparkar och klottrar ner skiten. Inget rättfärdigar sånt beteende. Och jag är ingen innerstads-brat som ser ner på förortskidsen utan att veta vad det handlar om. Jag har vart där och jag insåg vilken destruktiv kultur det är och tog mig ur den. Jag pluggade och sökte jobb, utvecklade mina talanger. Och det finns fler som gjort som jag. Det är inte omöjligt. Jag förstår att det är svårare för vissa, de som dragits in djupt i gängkulturen. Det är skrämmande hur oskyldiga barn kan hamna så snett.
Jag är uppväxt i Vårberg med gängkulturer och gangsterglorifiering. Det finns en så stor destruktivitet trots försök att göra det bättre. När jag var liten hände det att vi klottrade lite eller så, men inte var det p g a något bakomliggande politiskt engagemang att få det bättre i samhället... bah. Det var för att man var en liten skit som ville vara tuff (det man trodde var tufft alltså...). För att man inte hade bättre förebilder och vuxna som uppfostrade en till nåt bättre (inget ont om min mor, hon var ensamstående och i slutänden blev det ju nåt vettigt av mig). Det är bara en kass uppfattning om hur man ska leva ett bra liv. Brott och att inte bry sig om sin omvärld ses som nåt coolt. Man ser upp till filmkaraktärer och rap-artister som förespråkar "respekt" genom våld och pengar genom brott. Om det byggs upp en ny fin lekpark, tro då att det kommer ungdomsgäng och river, sparkar och klottrar ner skiten. Inget rättfärdigar sånt beteende. Och jag är ingen innerstads-brat som ser ner på förortskidsen utan att veta vad det handlar om. Jag har vart där och jag insåg vilken destruktiv kultur det är och tog mig ur den. Jag pluggade och sökte jobb, utvecklade mina talanger. Och det finns fler som gjort som jag. Det är inte omöjligt. Jag förstår att det är svårare för vissa, de som dragits in djupt i gängkulturen. Det är skrämmande hur oskyldiga barn kan hamna så snett.