måndag 21 september 2009

Destruction

Morgondiskussionen på jobbet kom in på museer. En kollega hade vart på Salvador Dali-utställningen och jag undrade om det fanns nåt museum som var gratis numer, vilket det inte finns, och jag konstaterade att det var synd för att det lockade mycket bredare grupper av människor förut när det var gratis. Ulf som är lite fin i kanten påstod att det var en prioriteringsfråga, att är man intresserad så tar man sig råd. Lätt för honom att säga som sitter med en AD-lön och bor i innerstan. Bara för att man inte bor på gatan betyder det inte att man har råd att betala 60-80 kr för varje person i familjen för att gå på museum fyra-fem gånger om året. Inte heller studenter som använder sina sista tior till nudelsoppa.
Jag ser museer som undervisning. Ibland vet man för lite om en sak för att veta att man är intresserad. Om det är gratis kanske man går dit av en slump och upptäcker saker man inte skulle veta/vara intresserad av annars. Annars förvandlas det ordagrant till finkultur, att bara de som har pengar kan ta del av den.


På tal om grupper med sämre inkomst läste jag i SvD om gäng i Stockholmsförorter som har startat massa bilbränder. Först var det kaoset i Rosengård, sen Göteborg och nu brinner Norsborgs tunnelbana. Ungdomarna motiverar det hela med att de är missnöjda med att vara negligerade. Och visst är det till viss del så. Men blir det bättre av att förstöra saker?
Jag är uppväxt i Vårberg med gängkulturer och gangsterglorifiering. Det finns en så stor destruktivitet trots försök att göra det bättre. När jag var liten hände det att vi klottrade lite eller så, men inte var det p g a något bakomliggande politiskt engagemang att få det bättre i samhället... bah. Det var för att man var en liten skit som ville vara tuff (det man trodde var tufft alltså...). För att man inte hade bättre förebilder och vuxna som uppfostrade en till nåt bättre (inget ont om min mor, hon var ensamstående och i slutänden blev det ju nåt vettigt av mig). Det är bara en kass uppfattning om hur man ska leva ett bra liv. Brott och att inte bry sig om sin omvärld ses som nåt coolt. Man ser upp till filmkaraktärer och rap-artister som förespråkar "respekt" genom våld och pengar genom brott. Om det byggs upp en ny fin lekpark, tro då att det kommer ungdomsgäng och river, sparkar och klottrar ner skiten. Inget rättfärdigar sånt beteende. Och jag är ingen innerstads-brat som ser ner på förortskidsen utan att veta vad det handlar om. Jag har vart där och jag insåg vilken destruktiv kultur det är och tog mig ur den. Jag pluggade och sökte jobb, utvecklade mina talanger. Och det finns fler som gjort som jag. Det är inte omöjligt. Jag förstår att det är svårare för vissa, de som dragits in djupt i gängkulturen. Det är skrämmande hur oskyldiga barn kan hamna så snett.

Trashank

Kappahl har just nu 25% rea på sina byxor såg jag i tunnelbanan i morse... inte konstigt då de säljer trasiga byxor. Om jag ska betala fullt pris vill jag iaf ha hela byxor... :P Jaja jag vet att det är mode, jag larvar mig bara lite, men trasiga jeans har aldig varit min grej. Om man nu nödvändigtvis ska ha dem trasiga kan man ju riva sönder ett par gamla byxor själv, inte KÖPA NYA trasiga...

torsdag 17 september 2009

Klädhängare?

På tal om Barbie (som jag illustrerade mitt förra Las Vegas-inlägg med) så är det först som vuxen jag inser hur förvrängda kroppformer, eller rättade sagt, brist på former, hon har. Det har länge vart en het potatis att en sjukligt smal docka ska ges till små flickor som förebild? Och det stämmer att Barbie är så smal att skulle jag se en tjej på gatan med likadana proportioner skulle jag rygga tillbaka av anblicken av hennes anorektiska pinnben. Jag har sett att antal kvinnor med så smala ben och det är inte vackert på något sätt. De måste haft riktiga ätstörningar. Jag har för mig att när debatten var som hetast på 90-talet så gjorde faktiskt Mattel nåt åt saken och gjorde Barbies former något mer "mänskliga"... Jag märker dock ingen skillnad...?
Dock vet jag inte om barn tänker på samma sätt som vuxna. Jag lekte med anorektiskt formade Barbiedockor en massa som liten, men inte ledde det till att jag bantade som 10-åring. Jag tror att barn har så avancerad fantasi att de applicerar mer än de ser på en leksak. Barn som inte har tillgång till dyra, plastiga figurer kan ju lika gärna tälja en trägubbe eller göra kossor av kottar. Och inte ser de anatomiskt ut som en människa eller ko, men i barnets huvud är det en figur som är mycket mer. Och Barbie är en leende klädhängare med massa coola prylar. Jag tror inte det i sig gör att små flickor bantar och bär stringtrosor. Visserligen håller jag med om att många leksaker bidrar extremt mycket till att forma våra könsideal, stridsleksaker till pojkar och dockor och minispisar till flickor. Men jag tror att det har och göra med allt det runt om. Hur föräldrarna och andra förebilder runt om i samhället agerar. Att de separerar, att om en pojke tar upp en rosa docka ser man det som onormalt och i vissa fall t o m rycker dockan ifrån honom och placerar en stridsvagn i händerna på honom istället.... Dock tänker jag inte gå vidare på det spåret (jag tror att jag redan gjort det i ett tidigare inlägg) utan kontentan av mina funderingar idag var att jag reagerar på Barbies anorektiska kroppsform mer som vuxen, att det i sig inte skadade mig märkbart som barn.

Las Vegas baby

Igår gjorde jag det äntligen!
Jag tog mig till Friskis för säsongens första träningspass. Jag var lite trött som vanligt innan och läntade hem, men jag beordrade min kropp att gå dit ändå och lyckades orka mig genom ett Skivstångspass. Jag sprang tom i 5 min på löpbandet innan (hah! fnyser ni vana joggare men nu är det så här att den här tjejen springer aldrig, och konditionspass har jag inte tränat sen hm... maj?).
Idag har jag naturligtvis den efterföljande träningsvärken i varenda del av kroppen. Jag vankar fram som en stel gammal tant och grimaserar till lite plågat varje gång jag ska sätta mig ner... Men det är värt det. Nu har jag börjat igen. Tror jag.

På lördag är det säsongspremiär av Hoochy Kootchy club på Kägelbanan. Jag var där de första gångerna klubben arrangerades 2006 men det blev snabbt sämre efter några gånger. Men klubben har levt vidare och jag har blivit övertygad att det blivit bättre så nu är det dags igen. Lördagens tema är Las Vegas och jag har köpt lite glittertyg som jag tänkte försöka sy mig en klänning av... Vi får se hur det går, jag är lite spontan när jag syr, ibland blir det jättebra och ibland... hmf, mindre bra. Misslyckas jag får jag väl slänga på mig nån korsett istället. Kanske ta mig en tur till Asiatiska butiken på söder som säljer massa krimskrams... ;P

tisdag 15 september 2009

Mark Ryden

Fina målningar: http://www.markryden.com/

Det onda lilla monstret

"Svartsjuka tjejer kidnappade rival" var dagens rubrik i Metro. Tre tjejer tvingade med en fjärde för att hota, råna och förnedra henne, bara för att hon dejtade en av flickornas ex-kille... För inte så länge sedan blev 15-åriga Therese mördad. Även detta pga tonårssvartsjuka.

Det där mörka slemmiga lilla monstret Svarsjuka.
Svartsjukan är lika tidlös som kärleken. Det har funnits många historier genom tiderna på ämnet. Och tonåringar har inte utvecklat sina empatiska delar av hjärnan lika väl... Men ung eller gammal, alla har vi nog kännt svartsjuka någon gång. Riktigt mörk och hatisk svartsjuka är dock inte kärlek. Det är när en person mår riktigt dåligt, känner sig otillräcklig och manifesterar det i ett sjukt kontrollbehov. Om man släpper svartsjukan lös kan det leda till en nedåtgående spiral, för ju mer ont man gör, ju mindre älskvärd blir man, och ju mer illa tycker man om sig själv.
Ett litet mått av svartsjuka kan dock bara vara sunt i ett förhållande, det kan hjälpa en att uppskatta sin partner. Att känna ett litet stygn när han står och pratar med en snygg tjej, men att känna sig trygg att han inte är intresserad av någon annan än just mig trots dessa beundrare gör mig bara stolt.
Då jag mår bra i ett förhållande är jag sällan svartsjuk, men om jag hamnar i en dålig relation där jag känner mig osäker på om jag duger till, kan det där svarta, elaka lilla monstret krypa fram... I kombination med alkohol och pms kan det bli riktigt illa... Det har hänt ett par gånger och jag har mått oerhört dåligt efteråt, för jag inser hur hemsk jag har varit och hur dåligt jag mådde för att bete mig så. Jag har vart i situationer där det har varit min partner som varit extremt svartsjuk (jag nämner inga namn) och minns hur det sårade och skrämde bort mig...

Men hur många onda tankar man än tänker vid de tillfällena skulle jag givetvis aldrig agera ut dem (iaf inte om det är ogrundat ;P). De som misshandlar eller mördar sina rivaler har säkert något annat psykiskt fel eller så är tyngre droger inblandade. Men det är läskigt. Det kan fövandla en person man tror är så snäll och vettig till ett galladrypande monster...
Kärlek och agression, motsatser och så sammanlänkade.

torsdag 10 september 2009

Hatt-i-fnatt

Kräfthatt - design Emilia från gårdagens kräftskiva på jobbet.

På lunchen kunde jag inte låta bli att köpa ett par stövlar trots att jag inte "borde"... Svårt att låta bli när de har massa fina spännen och bekväm klack.
Känns som jag borde börja sälja av en massa lätt begagnade skor och kläder på Tradera... :P

Stilgrupperingar

I morse när jag åkte till jobbet klev det på en ung man på jag tippar 16-17 år med svart fluffig glamrockfrilla och iklädd MC-jacka, zebrathights och nitbälte. Hela feststassen alltså. Med tanke på att klockan var 8 på morgonen tror jag inte han skulle på fest, mer troligt var att han skulle till skolan. Det var helt enkelt hans stil, som han körde på 7 dagar i veckan.
Stilen uppkom ju på 70-80-talet, men sedan dog den under en period, för att komma tillbaka nu under dagens 80-tals revival. Detta årtionde skapade några av de mest extrema kläduttryck vi haft, det var det mesta av allt: neon, stora hår, stora axlar, puff och thights... Vissa älskar det, många hatar det. Men det jag främst kom och tänka på när denna glamstylade, finniga yngling steg på tunnelbanan var att han säkert inte är ensam. Han har säkert ett par polare med thights och stort hår de med. Ungdomar med en viss stil, vare sig det är små j-pop lolitor med spetsklänningar och bindor på huvudet, eller osnutna hiphop-grabbar med Skurt-keps, är sällan ensamma. De har sina små klickar av kompisar som klär sig i samma stil och nördar in sig i musik, artister, spel och annat som hör till. Och jag tycker det verkar så... mysigt. För när jag var 16 var jag den enda bland mina vänner som kunde komma till skolan i nithalsband. Jag umgicks främst med 3-4 andra tjejer som alla tre hade någon slags utlänsk bakgrund och drogs till östermalms/svenneställen med kommersiell radiomusik eller Salsa-ställen och dylikt. Så jag fick upptäcka min alternativa värld på egen hand. På senare år har jag skaffat nya vänner med mer gemensamt givetvis, men på jobbet är jag fortfarande lite av det svarta fåret. Tänk vad mysigt det hade vait att växa upp i en grupp med kompisar som alla brann för en viss stil, gick på konserter tillsammans och fixade varandras hår.... :)

onsdag 9 september 2009

Kräftor

Idag ska vi ha kräftskiva på jobbet. Vi ska kalasa på röda små rackare runt konferensbordet med lyktor och snaps. Jag undrade om det nu var så bra idé med tanke på risken att drälla kräftspad på mattan och kvarvarande lukt till möten därefter... Nejdå vi spiller inte nåt, säger alla. Vi får väl se.

Trött är jag idag som vanligt. Drömde snurriga drömmar om Berlinresan, sånt man brukar drömma dagen innan man åker, men nu är det en hel månad kvar. Jag drömde att jag kom själv till Berlin, Johnny skulle komma flyget efter. Jag tog en buss för att komma till hotellet men den åkte runt runt, nån slags omväg genom villaområden. På bussen träffade jag på gamla högstadiekompisar som också råkade vara där av någon anledning.
Sen vaknade jag en opassande tid, kvart i sex, tror att jag somnade om. Men trött är jag. Köpte Ginseng igår som tydligen ska hjälpa mot trötthet. Men det behövs ju fortfarande sömn förstås...

tisdag 8 september 2009

Bakis

Vad händer om man inte vart ute och druckit alkohol på 4 veckor och sedan går ut och blir full. Jo = Man blir bakis. Fan.

Tech Noir i ny lokal igen i fredags, vid Kungsbro strand där Trädgården huserade förr. Helt ok ställe med tanke på omständigheterna, skönt med uteserveringen så länge det nu är tillräckligt milt ute. Vet inte vad de tänkt sig i vinter, kanske går det att utöka lokalerna? Alltså, en trevlig kväll med dans och alkohol.

Dagen efter ligger jag som ett illamående litet knytt (med mensvärk dessutom) i Johnnys soffa ända till kl 23 på kvällen. Lagom kul. Eller inte alls. Helt värdelöst att slösa bort en ledig dag med sol. Jag missade synthpicknicken. Det blev inga smycken gjorda, inget målat eller pysslat den helgen heller... Alla mina nya pärlor och färger ligger fortfarande i skåpet och väntar. Inspiration är det ingen brist på, jag har så mycket idéer att det sputar ur öronen på mig, men tiden och orken finns bara inte där. Inte tillsammans iaf.

Nu har vi bokat resan till Berlin i oktober! Och biljetter till Clan of Xymox, yay :D

fredag 4 september 2009

Hårboll

Tröttheten fortsätter men jag har varit något duktigare på att lägga mig de senaste kvällarna. Nu mer dricker jag 2 koppar kaffe på jobbet. Ett tag var jag sån där person som aldrig drack kaffe, bara te och cola, då kaffe bara trilskades med min mage. Men nu har behovet trappats upp... Nu är jag inne i det sedvanliga jobb-kaffe-beroendet.
Ont i rygg och nacke har jag också... som vanligt. Har inte hunnit träna mer än att gå upp för rulltrappor. Jag bokade om min naprapat tid igår dessutom för att jag ville hälsa på morfar. Han måste nog ligga kvar där ett tag till men han var mycket piggare än när jag träffade honom i tisdags. Han blir så glad när jag kommer och hälsar på så det känns så tacksamt.
Jag hämtade även ut min andra leverans av smyckes prylar. Jag har så mycket nya pärlor och roliga grejer nu som jag vill sätta igång och fixa med men jag har inte haft nån tid... I helgen kanske... Och så borde jag stryka, och dammsuga.... Suck. Lyckades dock fixa proppen i avloppet från duschen igår. Hittade nåt instuktionspapper och drog på mig gummihandskarna. Det visade sig vara rätt enkelt, skuva ur och rensa. Jag hittade en klump av hår där i storleken av en hamster :P eww.

Snart bokar vi Berlin, yay!

torsdag 3 september 2009

Too tired to party

Nope. Det blev ingen utgång denna helg heller... Satt hemma och pysslade med mina smycken (bilder och hemsida kommer framöver ;) Visst är det bra att spara pengar och så, men det känns inte helt bra att jag är så trött och anti folksamlingar och stök numer. Jag har haft intentionen att börja träna igen de senaste två veckorna men det blir aldrig av... Det är tvätt, trött och annat stök.
Denna vecka började med att morfar fått en hjärtinfarkt och åkt in på sjukhuset... :( Antagligen en följd av bilolyckan... Jag har tänkt på att det ändå var "bra" på ett sätt att jag var med i bilen då jag var oskadd - så att jag kunde hämta hjälp, annars kanske han suttit kvar där ensam länge innan nån upptäckt det och så hade han mått ännu sämre idag... Jag vet ju att en infarkt inte är nåt helt oväntat som kan drabba en 89-åring vilket som, men han har ju vart som en fadersfigur för mig och stått för nåt stabilt i mitt liv. Det är svårt att se en sådan person bli så liten och bräcklig...
Jag var och besökte honom på Huddinge i tisdags, men mest är det oron som tröttar ut.

Igår var jag på bio med J som också behövde tröstas efter en tung dag på jobbet. Lågkonjunkturen sätter sina spår på de flesta...
Vi såg "District 9" som var mycket bra med ett tema som fick mig att fundera om de ville säga nåt mer om hur vi människor redan behandlar varandra, eller om det bara var inspirerat av kåkstäder och koncentrationsläger, men bara med målet att göra en cool alien-film...

Imorgon är det äntligen TN, i ny lokal igen. Då ska jag fan ta mig ut ut min bubbla! Hoppas på att det blir bra. :)