Stilen uppkom ju på 70-80-talet, men sedan dog den under en period, för att komma tillbaka nu under dagens 80-tals revival. Detta årtionde skapade några av de mest extrema kläduttryck vi haft, det var det mesta av allt: neon, stora hår, stora axlar, puff och thights... Vissa älskar det, många hatar det. Men det jag främst kom och tänka på när denna glamstylade, finniga yngling steg på tunnelbanan var att han säkert inte är ensam. Han har säkert ett par polare med thights och stort hår de med. Ungdomar med en viss stil, vare sig det är små j-pop lolitor med spetsklänningar och bindor på huvudet, eller osnutna hiphop-grabbar med Skurt-keps, är sällan ensamma. De har sina små klickar av kompisar som klär sig i samma stil och nördar in sig i musik, artister, spel och annat som hör till. Och jag tycker det verkar så... mysigt. För när jag var 16 var jag den enda bland mina vänner som kunde komma till skolan i nithalsband. Jag umgicks främst med 3-4 andra tjejer som alla tre hade någon slags utlänsk bakgrund och drogs till östermalms/svenneställen med kommersiell radiomusik eller Salsa-ställen och dylikt. Så jag fick upptäcka min alternativa värld på egen hand. På senare år har jag skaffat nya vänner med mer gemensamt givetvis, men på jobbet är jag fortfarande lite av det svarta fåret. Tänk vad mysigt det hade vait att växa upp i en grupp med kompisar som alla brann för en viss stil, gick på konserter tillsammans och fixade varandras hår.... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar