u är det rea i alla butiker och det bara eskalerar. Allt ska bort, in med nytt, halva reapriset! Vilket ju är kul om man vill fynda. Idag köpte jag en jacka för ynka 100 spänn. En röd knälång jacka jag spanat på tidigare. Jag köpte den aldrig då. Men nu kunde jag inte motstå när den kostade halva halva priset...
Trots fyndarglädjen kan jag inte låta bli att känna mig lite hemsk, hemsk över att jag redan har så mycket kläder att jag inte längre får plats i garderoben, att nån stackars arbetare i Kina har sytt min jacka och bara tjänat några korvören till skillnad mot företagen som (ut)nyttjar dem, och att jag faktiskt har råd att betala fullt pris. Fast arbetaren i Kina tjänar ju inte mer för det. De fortsätter sy högar med nya kläder för sina låga löner som fraktas till oss i västvärlden, som bara ska ha mer nytt, säsongens senaste, bättre, finare, annorlundare... "Jag har redan en svart skjorta förstås, men jag har ju inte en svart skjorta med sån krage".
Dock slänger jag inga kläder, återvinning är viktigt. Det mesta jag köper tycker jag ju om och får leva kvar i min garderob som troféer. Och är det något jag inte längre vill eller kan ha (efter 25 växer man visst bara på bredden) så ger jag det till en vän eller till secondhandbutiker. Det är väl mest den miljöpåverkan man bidrar till med alla processer, kemikalier och vatten det går åt att producera mina kläder. Där svider det i samvetet lite. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar