Narnia

går såg jag den senaste Narnia filmen om Caspian och skeppet Gryningen.
När jag var 9 år började jag läsa C. S. Lewis serie om landet Narnia och blev såld på denna fantasivärld. Jag har nog läst om de 7 böckerna uppåt 10 gånger i mitt liv och tillverkade små papp-figurer av alla karaktärer och t.o.m. herr Tumnus hus av en chokladask. Det gjordes en BBC serie av böckena och som liten tyckte jag effekterna och djurkostymerna var jätteverkliga... Nu när jag ser om serien skrattar jag ju åt de tecknade flygande hästarna och skådespelare som vankar runt i dåligt sittande bäverkostymer. Så kom nyheten att man skulle göra filmerna på nytt på 2000-talet. Efter att ha sett Sagan om ringen och alla snygga effekter och miljöer var jag spänd hur de skulle "förverkliga" Lewis värld. Det var rätt stor besvikelse när jag såg Häxan och Lejonet första gången. Visserligen får man alltid leva med att filmskaparna vill göra om historien till nåt som ska passa film-dramaturgin, det gjorde man även i Sagan om ringen filmerna, men de var åtminstone bra. Narnia-filmerna blev bara fjantigt Disney-tjafs. De ändrar saker som inte behövs ändras, och ändrar på samma gång tonen i berättelsen. Den gamla BBC-serien följde iaf handlingen.
Så det var med förväntad besvikelse jag såg dem misshandla handlingen även i Caspian och skeppet Gryningen. Men jag fick åtminstone vila ögonen på en snygg Ben Barnes, men med skägg.
När jag kom hem bestämde jag mig för att läsa om böckerna igen istället. Där är allt som det ska. Där är Vita Häxan Jadis en vacker jättekvinna med svart hår, inte nån konstig dreads-tant.