Puss in Boots

dag fick jag mina Dr Martens kängor levererade till jobbet på lunchen (DHL levererar ju bara dagtid tyvärr). Oh joy! Jag hade köpt dem från Cloggs i England, och fick två par plus frakt för drygt 2000 kr, samma jag hade fått betala för ett par i butik här i Sverige. Hett tips alltså (men bäst att prova storleken först).
Nu kvarstår bara den obekväma perioden att gå in kängorna...

Blind tarm eller läkare?

är vi kom hem från vår resa till Holland hade Johnny ont i magen. Det blev värre första jobbdagen och han började oroa sig för att det kunde vara en blindtarmsinflammation... Tillslut hade han så ont att en kollega fick skjutsa honom till akuten på Danderyds sjukhus. En ung läkare undersökte honom och tog prover. Det syntes inget med ultraljudet för att det var gas i tarmarna, så de pumpade i honom morfin och släppte hem honom med svaret att det nog var en allvarlig förstoppning.
Värken fortsatte resten av veckan så att han var tvungen att sjukskriva sig. Jag uppmanade honom att ringa sjukhuset igen vilket han gjorde. En grinig tant sa att han inte behövde komma in till akuten igen utan att han skulle gå till sin vårdcentral. Jag tyckte det var löjligt att han skulle behöva ta sig ända dit bort med magont när han bodde bredvid sjukhuset, men det gjorde han ändå. I receptionen till Vårdcentralen höll han på att svimma och läkarpersonalen kom springande för att ta hand om honom. Han piggnade till efter ett tag och blev undersökt. De kunde inte hitta något mer än sjukhuset och fick ett lavemang och gick hem igen. Det funkade väl sådär, men J sa att det kändes något bättre - det var ju "bara en förstoppning" - det hade ju läkaren sagt.
Förra tisdagen när Johnny sov hos mig hade han svettningar under natten, så han ringde vårdcentralen igen på onsdagen och de sa att han måste åka till akuten igen. Vilket han gjorde.
NU gjorde man en skiktröntgen och upptäckte man att det inte var en förstoppning, iaf inte bara. Tarmarna och magen strejkade visserligen, men det var för att blindtarmen hade spruckit och blivit inflammerad! Stackars Johnny har alltså gått runt i 8 dagar med sprucken blindtarm. Och nu låg den inbäddad i var så de kunde tydligen inte operera utan att riskera att skada de andra tarmarna. Han fick alltså läggas in på sjukhuset och få dropp och antibiotika intravenöst. Han fick fasta och ligga i ett rum med gamla gubbar som snarkade eller skrek i sömnen. Hade de tagit ut blindtarmen första gången han vart där hade detta inte behövts, då hade han kunnat gå hem samma dag eller dagen därpå.
Jag jobbade och kunde inte vara där mer än efter jobbet. Jag skulle ta lite kompledigt i fredags och tänkte åka direkt till sjukhuset efter lunch. Självklart ramlar det in panikjobb från en kund som jag var "tvungen" att ta hand om då jag var den som hade koll på projektet. I andra fall kan det vara ok, men nu hade jag svårt att se det viktiga i några skyltar när någon som står en väldigt nära ligger på sjukhus. Kände mig stressad och frustrerad. Vid sådana tillfällen funderar man verkligen över livet, vad man håller på med. Man lägger all sin tid på jobb, mer än sina nära och kära... och sig själv för den delen. Visserligen måste man försörja sig, och jag gillar vad jag jobbar med, men man gör ju inte direkt något för en bättre värld. Jag hjälper bara människor att vilja köpa en viss produkt istället för en annan :P
I lördags fick Johnny komma hem tillslut. Han måste fortsätta ta antibiotika och är sjukskriven i en vecka till. Det är inte svårt att förstå hur ledsen och arg han är på sjukväsendet, framförallt hur en ung oerfaren läkare får bestämma ödet för människor som kommer in med smärta och ber om hjälp.
Förhoppningsvis har de anmält sig själva till Lex Maria, men givetvis ska han anmäla själv också. Men det är svårt att kunna bli ersatt för sådant. Även om man lyckas få lite pengar för förlorad inkomst blir man aldrig ersatt för oro och smärta.

En uppmaning från mig och Johnny: Om du har väldigt ont, åk till akuten och STÅ PÅ DIG så de gör alla nödvändiga test. Nöj dig inte med att "de inte hittar nåt". Och blir du felbehandlad, tänk inte att det inte finns nåt du kan göra utan vänd dig till patientombudsmannen för hjälp.
(En parantes är att detta inte är ett kritik mot vården generellt, det finns många duktiga och kompetenta där som vi kan vara tacksamma för och som förtjänar bättre löner. Men de dåliga måste uppmärksammas så att inte fler råkar ut för feldiagnoser och komplikationer)

London is burning

måndags när jag kom till kontoret för min första arbetsdag efter semestern, satt det bara en kille på kontoret (det ramlade in fler sen). Han sa att det hade vart jättelugnt som det ofta kan vara första veckorna efter semestern. Men icke för mig. Jag drunkande i en hög av jobb. Det är inte så lätt att gå över från semester-mode till full rulle mentalt. And this is only the beginning.
Men med ny oro på finansmarknaden ska man väll hålla ett så fast grepp man kan om sitt jobb.

Man kan ju vara glad att man inte bor i en förort till London just nu... :/
Jag håller på att beställa kängor från ett engelskt företag. Igår fick jag som svarsmail:

Due to unforeseen circumstances across the UK at the current time, I’m afraid that our offices have had no alternative but to close this afternoon for the safety of our staff. We apologise profusely for any inconvenience this may cause, and can assure you that we will handle your enquiry promptly tomorrow.

Jag blir ledsen och arg över hur de unga förortsungdomarna hanterar sin sk "frustration". Det är fel med segregering, diskriminering och att tvingas leva i fattigdom. Men det ger en aldrig rätt att förstöra för andra människor som jobbar hårt och driver sina företag för att tjäna sitt levebröd. Eller att krossa tryggheten för andra familjer genom att bränna ner deras bostadsområden. Den typen av "demonstration" är bara ett utlopp för allmänt våld och destruktivitet och förtjänar inget medlidande. Bara för att de inte får samma deignerjeans och LED TV som bratsen i stan, tar de nu det med våld. Inbillar de sig att alla får vad de vill utan att slita för det? Om det var deras egen familjs butik som blev sönderslagen och rånad så att de själv förlorade allt de investerat i och källan för sin brödföda, skulle de anse att det var rätt då?

Jag oroar mig för att denna destruktiva trend sprider sig, vilket den gör. För några år sedan hände det utanför Paris, och sedan i Rosengård. Och nu är det några klantskallar som blivit inspirerade i Hässelby...
Är man frustrerad över sin livssituation hjälper det inte att förstöra för andra. Alla har sin kamp. Man kan demonstrera fredligt, engagera sig i politik, plugga och sträva efter ett bra jobb (sedan om man försökt 110% halva sitt liv och fortfarande inte fått något för det - då har man rätt att bli frustrerad och förbannad på samhället). Egoisterna är de värsta människorna, som kör över andra, vare sig det är en kriminell kid i förorten som rånar andra ungomar på mobiltelefoner, eller ett kriminellt bakåtslick i slips som förskingrar pengar från andras bankkonton.

Jag har visserligen aldrig vart fattig (titta på stackarna i Afrika osv där de verkligen är fattiga och är utsatta för orättvisor!), men jag är inte heller uppväxt med mycket pengar. Jag växte upp i förorten Vårberg med en ensamstående mor. Jag fick aldrig några dyra märkeskläder, tv-spel eller tennislektioner. Alla ungdomar gör vissa dumheter, pallar frukt och snattar godis på ICA. Men gränsen till fel går när man skadar andra. Jag har fått moral nog att respektera andra människor och deras egendom. Just kanske för att jag hade en mamma som jobbade hårt för våra pengar, så har jag lärt mig att göra rätt för mig. Är det då föräldrarna till dessa ungdomar vi ska skylla på? Det kan jag inte påstå mig veta. Men moral och empati verkar inte finnas i deras tankevärd.

Summer Darkness i Utrecht

emestern har nått sitt slut - imorgon ska jag j-j-jobba igen... burr.

Förra helgen var Johnny och jag i Utrecht på Summer Darkness festivalen. Vi checkade in på hotell Park Plaza på torsdagen. Skönt att ha ett riktigt hotellrum med eget badrum. Att det dessutom var billigare än ett rum på hostel där man var tvungen att dela badrum var ju toppen, och lite konstigt.

På torsdagkvällen promenerade vi runt i den vackra staden och letade ett lämpligt middagsställe bland alla restauranger vid kanalen. Varför vi valde indiskt vet jag inte, kändes väl tryggt på något sätt, men ack så dumt. Vi fick vänta i evigheter, fick fel vin och maten var inge vidare. Vi borde ha lärt oss redan i Leipzig, men efter två misslyckanden har vi nog lärt oss nu att inte satsa på indiskt på resan. Kanske om vi åker till Indien då... ;)

På fredagen var det Bal du Masque och jag fick äntligen tillfälle att klä ut mig till pirat. Yarr... Temat på "balen" var "fairytales" med vackra uppträdanden med älvor och glitter. Men musiken... var inte fairytale någonstans. Det var techno. Inte goth, neofolk eller neoclassic som man skulle kunna tycka att de skulle spela. Men jag antar att Holland gillar sitt knark och sina rave...? :P

Under lördag-söndag var festivalen igång på riktigt med alla spelningar. Vi ville se lite olika band så Johnny och jag var på varsitt håll ibland. Jag vandrade iväg själv till Tivoli de Helling för att de Angelspit, Tying Tiffany och såklart Julien-K! På stora Tivoli såg vi Killing Joke, Nitzer Ebb mm. Jag såg på låten "Further" med VNV Nation som är nostalgi för mig, mer än så ville jag inte se. Rätt uttjatat.
Senare träffade jag Amir och Ryan från Julien-K, som var med i ett mina favoritband Orgy som jag lyssnat på i många år (om du missat det ;). Jag passade på att hälsa på dem och ta ett par bilder. Ryan sa att han borde åka till Stockholm snart när jag sa att jag därifrån, och hemma fick jag bifall av Helena som tydligen var gammal kompis med honom sen hon bodde i Califonien... där ser man. Så kanske det blir spelning med dem här snart :)
Jag frågade Amir om ryktet om Orgys återförening, han sa "well it's Jay..." och jag läste sedan vidare om det att Amir och Ryan hade velat ta upp bandet igen men att Jay tyckte de hade för många projekt på gång och gör anspråk på namnet Orgy som sitt. Tråkigt, men jag gillar Julien-K och i Utrecht fick jag höra nya låtar.

Johnny fick även han fotominne med sina gamla icons från Killing Joke. Jaz som ser så spritt språngande galen ut på scenen, såg helt plötsligt ut som en glad servitör på nån medelhavsrestaurang :) Geordie ville hellre ta foto med mig, jag svarade med glimten i ögat att "everybody wants to take a picture with me", han svarade "well of course - your a doll!"

Det kändes tråkigt att åka hem, det känns lite mer som semester när man kommer utomlands till en helt annan miljö. Att gå runt i en mysig stad med kanaler och serveringar vid vattnet. En kattvänlig stad med en katt på nästan varje pub och restaurang. Se på goth-opera vid domkyrkan med alla gargoyls högt uppe ovanför våra huvuden.
Det kändes även synd att åka för att solen äntligen behagade visa sig då vi skulle åka hem. Hela helgen hade det vart mulet och svalt. Vi hade suttit vid ett bord nere vid kanalen och ätit pizza med en katt svansande runt oss. Det hade kunnat vara helt idylliskt och det inte vart så trist väder.

Vi hälsade på favoritpuben där vi träffat den norska skogskatten Momo tidigare och tog ett glas i solen innan vi åkte till flygplatsen.

På Arlanda blev vi välkomnade av poliser med knarkhundar som nosade på våra väskor. Vi undrade om det var standardrutin med sån razzia för hemkomst från knarklandet...? Läste i efterhand att de hittat en resväska full med hasch utan ägare på en buss, så de kanske trodde det var knarkinvasion...

I veckan tog jag mitt första dopp denna sommar i Söderbysjön och det var härligt. Tog ett till (något kallare) dopp på landet dagen efter. Nu öser regnet ner, så vi får väl se om det blir fler dopp. Hoppas det.