Victorian Circus

Som vanligt gör jag allt i sista minuten... Tidsoptimist som jag är så sydde jag min outfit till helgens Fröken Frauke Victorian Circus under dagen innan eventet. Det var en clown-inspirerad outfit med egensydd kjol och choker.
Det är svårare än man tror att hitta svart- och vitrandigt tyg som jag tycker är så fint. Tillslut hittade jag det på IKEA av alla ställen. Dock är det gardintyg och inte klädtyg vilket innebär lite tjockt och bökigt. Men jag blev positivt förvånad av hur duktigt min lilla Toyota symaskin tuggade på genom det veckade gardintyget. Och jag blev nöjd med resultatet. Tadaa.

Katten också

När jag var så nöjd att jag lyckats spåra upp de "unika" kattörhängena på nätet så hittar jag samma design på Glitter idag! Neonrosa visserligen. Men då kommer de antagligen även i svart senare... Så gör modeföretagen ofta har jag märkt, de vet att svarta saker går åt först och mest. Så först kommer det ut en ny modell av örhänge eller blus i en färg (tex blått eller rosa), och så säljer de en massa av den nya fina designen, senare kommer den ut även i svart, och då vill alla ha den också – för att svart är ju alltid snyggt – och köper den också. Hade det funnits båda färger från början hade de bara sålt av den svarta ;P Sneaky.
Anywho, undrar om Glitter och säljaren i Taiwan har samma "designer" eller vem av dem som snodde vems design. Han i Taiwan var ju ändå först. Men bra design plockas ju lätt upp av kedjorna.

Sociala mediefällan

Som företag "måste" du idag finnas på sociala medier, men det är även en fälla som på gott och ont kastar ut företagen i gapet på massan av kunder – a.k.a Pöbeln. Vilka inte alltid har tänkt efter en extra gång eller ser till var som kan vara rimligt. Vem som helst kan skriva inlägg på företagens facebooksidor och klaga på de mest banala saker, av vilka antalet kan redas upp på ett logiskt sätt. Men på sociala medier trissas inläggen upp med tiotusen "Likes" och kommentarer och pressar företagen att snällt be om ursäkt och säga att detta ska de "kika på detta mer noggrant" och "tack för din synpunkt" – vare sig kommentatorn hade rätt eller inte. Företagen är livrädda för att ses som oschyssta när de tävlar om kundernas gunst med så små marginaler.

Idag läste jag en kommentar om hur synd det var om en liten tant som försökt köpa saffran till rabatt på Ica så som hon läst om i deras senaste reklamblad. Rabatten gick dock bara att få genom Icas nya app och stackars tanten hade ju inte ens en smartphone.
Klart man tycker synd om lilla tanten som ju bara ville fynda lite saffran till sitt julbak... Poängen är att erbjudandets syfte är att marknasföra Icas nya app, en morot att ladda ner den. Stormen av kommentarer och "Likes" på inlägget om tantens misär, visar dock på "massans" tro att rabatter är en demokratisk mänsklig rättighet. Det kan förstås vara lättare att förstå när man själv jobbar med marknadsföring som jag gör, varför man skapar vissa kampanjer. Det var kanske lite otydligt formulerat av Ica i annonsen, då Appen skulle varit huvudbudskapet och inte 50% rabatt på saffran. Samt att man kanske borde utbildat sin personal om appen och erbjudandet. Men det är en annan fråga.
(Läs inlägget och hela tråden här om du orkar...)

Jag har även stött på detta problem iom att jag jobbar med en galleria och deras facebooksida. En kund skrev på gallerians facebooksida och var sur för att hon inte fått lämna tillbaka en väska i en av butikerna. Självklart har inte gallerian något med butikernas retur och bytesregler att göra, men det var ju bara att svara snällt att vi skulle kolla med butiken för att inte verka osympatiska.

Självklart finns det flera andra fall där både konsument och företag vinner på att ha en dialog på sociala medier. Men att "pöbeln" helt plötsligt obehindrat kan slänga ut första bästa åsikt utan att behöva kolla upp fakta eller förhålla sig till regler, gör nätet till farligt vatten där både företag och privatpersoner kan råka ut för orättvis uthängning och mobbing. Forum där man dessutom kan gömma sig bakom anonymitet, kryllar av elakheter och smutskastning. Där löper "trollen" berserk.

 

(jag har ej gjort illustrationen men den beskriver det hela bra :)

Varulvar

Mitt hungriga läsande har fortsatt under helgen då jag bäddat ner mig med halsont. Så pass att mina ögon börjar strejka efter X antal timmars bokstirrande... (trodde det var bättre än att stirra på datorskärmar men icke)
Jag har läst ut andra delen i Becca Fitzgeralds Fallen ängel serie "Förlorad ängel", den första var helt ok men denna gjorde historien ännu mer spännande och nu inväntar jag ivrigt den tredje boken "Noras val" med posten. Efter har jag börjat läsa första boken i Kelley Armstrongs Women of the Otherworld serie. "Bitten" handlar om Elena som blivit biten av sin älskare som ung och blivit den enda kvinnliga varulven i världen. Denna serie är mer vuxenfantasy än de nyare böckerna jag läst. Mer våld och snusk. Funkar bra det med :)

Kattigt

Såg senaste avsnittet av "Fashion" på SVT Play och såg en ung man i Tokyo med ett underbart kattörhänge. Efter lite googlande hittade jag det (eller mkt liknande) hos en tillverkare i Taiwan. Inköpt! Yay!

Urban Fantasy

Jag var en bokmal som barn, på den tiden plöjde jag barn och ungdomslitteratur som Narnia-serien och Guldkragen. Som äldre har det blivit alltmer knackigt med läsandet.
Har läst en rad bra böcker av Paulo Coelho och deckare av Henning Mankell mm... Men det blev allt svårare att koncentrera mig på en bok, tankarna vandrade. Tv och facebook snodde uppmärksamheten och jag började undra om min koncentrationsförmåga för evigt var förstörd av dagens haglande mediebudskap. Det var när jag slutade försöka läsa "vuxenlitteratur" som det vände. Nu låter det som jag är helt efterbliven och sitter hemma och läser barnböcker...
Jag började med att läsa om de sju Narniaböckerna som alltid har legat mig varmt om hjärtat och som jag slukade lika fort som tidigare gånger. Givetvis med något vuxnare kritik mot t ex kristna referenser mm. Efter min mjukstart i landet Narnia ville jag hitta något liknande och begav mig till Science Fiction bokhandeln. Där blev jag tipsad om några böcker ur genren "Urban Fantasy" av Kelley Armstrong. Inte vad jag först tänkt mig när jag letade. Men kanske tur det, för de var så fantastiskt bra! Jag läste först hennes Darkest Powers serie om unga Chloe som kunde tala med döda. Spännande och välskrivet och svårt att sluta läsa. Nyligen har jag läst fortsättningsserien Darkness Rising, där jag i veckan avslutat 2:a boken. Till min frustration är den 3:e boken inte skriven ännu! Ett helvete att behöva vänta ända till april nästa år för den spännande fortsättningen! Men jag ska trösta mig med att börja läsa hennes äldre böcker undertiden...
Jag har även läst lite annan Urban Fantasy, bland annat "Fallen ängel" som var rätt bra (ängelfetishist som jag är...), men det är främst K Armstrong som fångat mig, och som jag varmt rekommenderar.

De jag läst skulle nog klassas som ungdomslitteratur i en vanlig bokhandel. Är det konstigt då att en tjej på 32 nätta år läser böcker om tonåringar med övernaturliga krafter? Om det är vad jag tycker är bra så är det vad som räknas. Och det samma tycker Sci-Fi bokhandeln som lägger allt under Urban Fantasy genren och inte delar upp mellan ungdom och vuxen.
De är inte barnsliga på något sätt, de är välskrivna och målande, utan att behöva ha ett överpretentiöst språk som vissa författare bajsnödigt tror att de måste ha. Alla har vi vart tonåringar, vilsna och naivt nyförälskade, så det känns inte konstigt att engagera sig i karaktärerna trots att de är hälften så gamla som jag. Det centrala är fortfarande spänningen och historien om att hitta sig själva som de övernaturliga varelser de är.