Har läst en rad bra böcker av Paulo Coelho och deckare av Henning Mankell mm... Men det blev allt svårare att koncentrera mig på en bok, tankarna vandrade. Tv och facebook snodde uppmärksamheten och jag började undra om min koncentrationsförmåga för evigt var förstörd av dagens haglande mediebudskap. Det var när jag slutade försöka läsa "vuxenlitteratur" som det vände. Nu låter det som jag är helt efterbliven och sitter hemma och läser barnböcker...

Jag har även läst lite annan Urban Fantasy, bland annat "Fallen ängel" som var rätt bra (ängelfetishist som jag är...), men det är främst K Armstrong som fångat mig, och som jag varmt rekommenderar.
De jag läst skulle nog klassas som ungdomslitteratur i en vanlig bokhandel. Är det konstigt då att en tjej på 32 nätta år läser böcker om tonåringar med övernaturliga krafter? Om det är vad jag tycker är bra så är det vad som räknas. Och det samma tycker Sci-Fi bokhandeln som lägger allt under Urban Fantasy genren och inte delar upp mellan ungdom och vuxen.
De är inte barnsliga på något sätt, de är välskrivna och målande, utan att behöva ha ett överpretentiöst språk som vissa författare bajsnödigt tror att de måste ha. Alla har vi vart tonåringar, vilsna och naivt nyförälskade, så det känns inte konstigt att engagera sig i karaktärerna trots att de är hälften så gamla som jag. Det centrala är fortfarande spänningen och historien om att hitta sig själva som de övernaturliga varelser de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar