Hokuspokus

Igår var vi och såg Joe Lambero. Johnny hade fått gratisbiljetter för fyra och bjöd mig, Thomas och Ylva. Vi behövde bara betala för maten vi åt där.

Jag har aldrig vart på sån där krogshow tidigare så det var lite spännande.

Själva stället, Hamburger Börs var en besvikelse. Dresscode och höga priser ville ge en illusion om att det var ett fint ställe, men de hade ju inte ens dukar på borden...

Vi satt inpackade vid långbord på "konferensstolar", ja hela känslan var av firmatillställning. Bredvid oss satt ett sällskap med långa svenssonkillar som var typ mäklare eller dylikt och satt och pratade sportbilar och skymde min sikt till scenen. Maten var inte heller nåt att hurra för. Jag tycker nog ändå att betalar man nästan 300.- för en varmrätt ska det vara "mmm-känsla", men det var lite halvtorr lax med pasta och nån rädd liten scampi i kanten.

Smått besvikna satt vi och lekte "gissa-vem-jag-är-leken" i väntan på showen.

Men när den väl kom igång blev vi glada igen. Det var underhållande och snyggt. Inte bara flashiga trix utan även mycket humor. "Fyra toasts" för den *tummen upp a' la Benjamin*.

Det var även tur att vi inte satt närmre scenen, delvis för att slippa bli involverad i magitricken (mina förhoppningar om att Lambero skulle förvandla min hundring till en femhundring dog när karln som utsattes för tricket fick en vinst på 0 kr+klotter på pengen), och delvis för att de som suttit för nära hade sett skymtar av linor och undankravlande assistenter. För trots att man vet att magi inte finns, att det handlar om teknik, så vill man ändå bli imponerad. Gå därifrån och undra: Hur gjorde han det där egentligen...?