Humörsvängningar

Jag skulle absolut inte vilja vara man hellre än kvinna. Trots de orättvisor och övergrepp vi utsätts för. Det är saker som är fel och som inte borde hända.

Jag tycker det är skönt att inte behöva hävda mig och vara hård och macho fastän jag känner mig liten och ledsen ibland. Jag slipper raka ansiktet och tappa håret (ja ok kom igen när jag är 90 år men vafan). Jag har mycket mer roliga kläder att välja mellan och jag blir inte mobbad för att jag väljer färgglada drinkar istället för sunkig öl.

Men jag hatar mensvärk.

Igår var värst på länge. Satt halvförlamad på jobbet och hade plågsamma kramper i ett antal timmar. Hade så ont att jag mådde illa och kunde inte äta lunch. Dessutom kände jag mig deppad och ensam i slutet på dagen. Kändes som hela välden var emot mig när jag tvingades vara kvar en extra halvtimme på jobbet när jag trodde att jag skulle få komma där ifrån. Ingen pojkvän som kunde trösta och krama på mig när jag kom hem. På tunnelbanan trängs folk och min mp3-sladd fastnar i nåns väska så jag flyger efter. Pallar inte mer. Grinar lite. Sen garvar jag åt mig själv och min misär. De som sitter mittemot mig måste trott att jag blivit utsläppt från psyket... ja, om inte de av kvinnligt kön har viss igenkännande förståelse. Jag vet inte om alla andra kvinnor får hormonsvängningar, enligt J är det tydligen bara jag av de flickvänner han haft... Kanske de flesta andra kvinnor är hårda och balanserade :P Kul för dom.

En tjej på jobbet tipsade om ett minipiller hon använt, Cerazette, som magiskt tog bort både mensen och pms-besvären helt och hållet. Lät för bra för att vara sant. Och när jag googlade var det visserligen ett par som uppnått detta underbara resultat. Men flera andra hade fått konstant mens i flera månader antingen när de började ta dem eller slutade med dem. Jag vet inte om jag är beredd att ta den risken...